Uruguay 2013-2018: målet är “att göra” förändringarna

Salve hjärtevänner och MMM-läsare!

Den här gången vill jag ta mig friheten att tolka en längre text om utbildningen i Uruguay. Mitt mål är att så småningom också lägga det som ett inlägg i ett debattforum på Malmö högskolan. Jag tycker att det mest intressanta här är att observera hur litet politikerna och ideologierna har att göra med utbildningsreformer. Något att fundera över som modell, där man forskar och föreslår reformer inifrån utbildningsväsendet och inte tackar och tar emot förslag från enmansutredningar som politikerna som står på tur vill genomföra, många gånger utan minsta anknytning till vekligheten, verkstaden, golvet. Experterna är de som är på plats och det är de bort om allt för stor påverkan från politiskt tänkande och tyckande.

Kanada har länge varit ett betydande exempel vad gäller forskning och utveckling inom utbildningen. Det har CEIP (För- och Grundskolverket) i Uruguay uppmärksammat och därför bjudit in den kanadensiske professor Michael Fullan. Jag reproducerar här texten i en fri översättning från CEIP:s egen websida.

Den kanadensiske professor Michael Fullan, internationellt erkänd för sin forskning inom utbildningsreformerna, besökte vårt land för att delge konferensen “Pedagogik, teknologi och utbildningsförändring” (“Pedagogía, tecnología y cambio educativo”) och anmärkte vilka skulle vara de bästa arbetslinjerna till det framtida utbildningssystemet i Uruguay.

Professor emeritus Fullan från Ontario Institute for Studies in Education, Torontos universitet, hävdade att för att Uruguay ska kunna etablera den önskade utbildningsreformen mellan 2013 och 2018 finns det minst sex huvudbehov att ta hänsyn till: att räkna med klara målsättningar som studenterna ska uppnå, att ha tillgång till en större teknologisk och pedagogisk vidareutveckling av lärarkåren, att identifiera vilka praktiska implementeringar fungerar bra idag i skolorna, att nå en större spridning av de fungerande strategierna, att utveckla ledarskap och identifiera var och ens roll av de som deltar i utbildningen och förbinda hela arbetet till studenternas agenda.

Med andra ord är det enligt professorn, vars arbetsfokus ligger på förhållande mellan teknologierna och förändringarna, dags att övergå från idéerna till agerandet.

“För att nå en förändring i ett helt systems reformarbete behövs det avsiktliga politiker. Det är tid att göra och inte att studera. I Uruguays fall, efter att ha genomgått olika faser, är målet att göra så att förändringarna avsiktligen sker. En första fas var att implementera Plan Ceibal* då en dator per barn introducerades i skolorna. En andra fas var att bygga upp understödet. Nu, till 2013-2018 men framför allt till de två första åren, måste man fokusera på att etablera förändringen och ta ett stort och snabbt steg med hjälp av teknologin.”

Det påpekade Fullan som faktiskt var speciellt inbjuden av just Plan Ceibal.

Efter första dagen i paviljongen “Los robles” på LATU:s utställningspark där Fullan, författare av bl. a.  Att leda i en förändringskulturUtbildningsförändringens nya betydelser och Förändringens krafter, talade framför diverse auktoriteter från regeringen, skolverket och Plan Ceibal om utvecklingen av de individuella förmågorna, teamarbetet och passionen för yrket som nyckelkoncept för innovativa inslag inom utbildningen, deltog han i ett runda bords samtal på Institutet för Förbättringar och Högre Studier (Instituto de Perfeccionamiento y Estudios Superiores, IPES) framför mer än 250 skolinspektörer.

Under det här mötet, refererade Fullan till fyra exempel av olika länder där olika förändringsstrategier som han och hans grupp driver har gett positiva resultat. T. ex. Ontario, Kanada, som efter tre års arbete övergick från 800 till bara 87 skolor med dåliga resultat inom ramen för 4.000 institutioner med 2 miljoner studenter. Där förbättrades också läs- och skrivförmågan, engelskan och specialutbildningen med siffror som gick från 82% till 45%. Med olika procenttal men samma positiva resultat nämnde Fullan också Minas Gerais i Brasilien, kommunen Maipo i Chile och Staten Victoria i Australien.

 

“Här i Uruguay, om man arbetar med samma strategier i stor skala och inte utan svårigheter, kan man under tre år uppnå resultat med stor framgång” underströk Fullan inför en åhörarskara som följde honom under simultantolkning.

 

Det var många huvudidéer som forskaren föreslog till den omedelbara framtiden men det viktigaste budskapet är unikt och enkelt: det gäller ett mycket viktigt arbete som kräver kontinuerliga strategier och uppoffringar både av politisk och framför allt av utbildningsmässig karaktär.

Enligt Fullan, spelar utbildningen en nyckelroll i en vision av ett enat välfärdssamhälle, inte bara därför att det ökar systemets pålitlighet utan också därför att det genererar tydliga målsättningar som är lätta att förstå. Det är en utbildning som undviker förvrängningen och presenterar klartext över det som görs, utan att uttala negativa bedömningar är genomskinlig och öppen för förändringar.

* CEIBAL betyder “Conectividad Educativa de Informática Básica para el Aprendizaje en Línea” (Grundinformatikens Utbildningskonnektivitet för Linjär Inlärning). Det är ett projekt som startades 2007 som ett initiativ från den dåvarande presidenten Tabaré Vazquez och som syftade till att få varje barn och varje lärare inom grundskolan att få äga sin egen dator och lära sig att utnyttja den som ett utbildningsverktyg. Fem år senare hade även yrkesskolorna och gymnasieskolorna försetts med laptops för sina studenter och lärare. Projektet fortsätter att växa ännu idag.

För dem som vill läsa den spanska versionen finns den på följande länken.

http://www.ceip.edu.uy/index.php/prensa/1742-meta-hacer-los-cambios-fullan

Hoppas på någon typ av fortsatt samtal kring temat

Allternativ läsning

Salve hjärtevänner och MMM-läsare!

Här är jag igen och vill gärna komma med inlägg som kanske skiljer sig från det vardagliga. För några dagar sedan, den 25 januari, ägde rum CELAC-EU toppmötet i Santiago de Chile http://www.regeringen.se/sb/d/17009/a/207954. Om ni undrar vad den första förkortningen står för så är det de latinamerikanska och karibiska staternas gemenskap (Comunidad de Estados de Latinoamerica y el Caribe – The Community of Latin American and Caribbean States).

Detta betraktas som ett historiskt ögonblick i Latinamerikas historia. Det är ett stort steg mot Simon Bolivars storslagna ide om en enad och oberoende kontinent, en ide som många andra nationella hjältar och skalder följde med sina gärningar och skrifter.

Folken från regionen har en rik historia fullt av positiva men också av negativa händelser som präglar det politiska, kulturella, sociala och ekonomiska livet av idag. Därför är det här toppmötet av stor vikt då 34 latinamerikanska stater gemensamt tar ett steg mot det så länge önskade hållet.

Det har inte blivit så mycket information om det som hände där förutom det som i huvudsak intresserar den Europeiska Unionen, och speciellt då det som Sveriges utrikesminister Carl Bildt kunde åstadkomma i form av diverse möten med vissa länders representanter som t.ex. Chile, Colombia och Mexiko.

Tacksamheten mot det chilenska folket och dess gästvänlighet, genomskinligheten och demokratin i organisationen riktad mot den aktuelle CELAC-presidenten (pro tempore) och tillika Chiles president Sebastián Piñera florerade såsom också den öppna solidariteten med Kubas folk som i slutet av toppmötet tog över presidentskapet. Det innebär att nästa toppmöte kommer att ske i Havanna.

Det har inte sagts något om att länderna från regionen i sin gemensamma deklaration uttryckte sitt fulla stöd och sin solidaritet med Venezuelas folk, Venezuelas regering och med deras cancersjuke president Hugo Chavez. En man som ännu en gång är på väg att besegra sjukdomen och som just nu befinner sig i slutskedet av sin rehabilitering och dessutom i arbete. Som ett bevis på det låter jag er nu klicka på den här länken http://www.workers.org/2013/02/02/venezuela-president-chavezs-message-to-celac-summit/ och läsa det brev som president Chavez skrev som hälsning till toppmötet i brist på möjligheter att personligen få vara med.

Läs och begrunda eftersom det innehåller grundvallarna till vad det här mötet är på väg att starta och reflekterar över dess innersta betydelse för regionen. Vi hörs.