Oförlåtligt oförskämt från osunda krafter!

Salve hjärtevänner och MMM-läsare!

Jag är inte någon expert på ekonomi men detta ämne berör mitt liv, lika mycket som alla andras på många punkter både under stabila och framför allt under instabila tider då vi, vanliga människor med större krafter måste sätta oss in i hur vi ska kunna klara oss. Så är det med de flesta människorna i vårt samhälle. Vi vet att det alltid finns de som kan och som gör ett jobb som mer eller mindre är relaterat till vår ekonomi. Om de gör ett bra eller dåligt jobb är ju en annan femma men vare sig vi vill eller inte finns det ett samband mellan samhällsekonomi och vår privata ekonomi.

I tider som de vill lever i idag där det virtuella mer och mer håller på att ta över så inser vi också mer och mer att det hela har blivit för stort. Därför har det också blivit svårare för oss att få grepp om det samband som jag talar om. I denna enormt globaliserade värld där folk kan utföra långa virtuella resor över hela världen och i princip få vetskap om allt som händer överallt så har andra viktiga delar av vår kunskap gått vilse i denna storhet. Visserligen kan vi logga oss in på vårt bakkonto och printa ut det mesta som har att göra med våra pengar. Så långt är allt frid och fröjd. Men frågan är vad som händer utanför bankens portar, i den virtuella etern.

Visst är det svårt att över huvud taget föreställa sig hur det är möjligt att få kontroll över dessa otaliga transaktioner som dagligen sker. Har också dessa kunniga experter verkligen kontroll över situationen?

Jag måste säga att jag aldrig har känt mig så säker på innebörden i metoder som “söndra och härska” eller ordspråk som “i de lugnaste vattnen går de största fiskarna”. Den virtuella djungeln har splittrat oss i många avseenden, inte minst inom ekonomin och när det är splittrat så är det inte lugnt. Ni kanske redan förstår vart mina tankar leder. Virtualiteten och globaliseringen i all ära men Marshall MacLuhans “globala by” fortsätter faktiskt att vara inget mer än just en by och det sociala ansvar som han menade ska ha blivit större ger inte upphov till några större förändringar för oss gräsrötterna trots de uppmaningar som de sociala medierna erbjuder och som vi så flitigt använder oss av.

Ta som exempel våra pensionspengar! Något som äldre generationer har tagit för givet i vetskap om att de har arbetat hela sitt liv och att det har gett dem rätten till ett värdigt liv efter arbetslivet håller på att försvinna. Trenden är att våra ekonomiexperter har räknat och bestämt att vi ska behöva arbeta till 67 eller kanske till och med 70 om vi vill ha den pension som vi egentligen ska ha när vi är 65. I det orangea kuvertet kommer det kalkyler som visar vilka usla siffror som gäller om man går vid 65 och de något bättre siffror som gäller vid respektive 67 och 70 års ålder. Min personliga känsla är att det handlar om utpressning, d.v.s. om du inte arbetar tills du är 70 kommer du inte att få ett värdigt liv och därför måste du fortsätta tills du är äldre. Mina tankar går till de ungdomar som idag inte har någon möjlighet att slå sig in på arbetsmarknaden medan experterna vill få oss som arbetar att göra det längre. Min fråga är var pengarna finns om de inte räcker till att “återbetala” dem som har hjälpt till att bygga upp samhället.

Sedan några år tillbaka i tiden har vi börjat höra att det var viktigt att börja privatspara för att öka möjligheterna att få en värdigare ålderdom. Många av oss blev övertygade om att vi skulle göra det. Vad vill man mer än att försäkra sig om att få ett liv även under ålderns höst. Det som de flesta av oss inte insåg då var att i samband med detta så satte det igång en svampartad tillväxt av olika privata bolag som erbjöd oss möjligheten till “himlar och skogar” om vi sparade en viss månatlig summa pengar under ett visst antal år framåt. Vi ställde oss då inte heller frågan om hur dessa privata bolag kunde försäkra oss om något som Staten inte kunde. Lever de i sin egen virtuella värld? Naturligtvis inte. Den världen är densamma för oss alla men det finns dem som har utvecklat förmågan att utnyttja gemene mannens okunskap i frågan.

Det visade sig att kontraktet kunde vara på hela 30 år och någon liten oläslig klausul berättade om att dessa pengar inte kunde röras under åren. Bara 10% kunde man ta per år och bara efter de första två åren av sparande. Den här informationen försummades av bolagets försäljare. Det enda sättet att stoppa detta är att nu efter dessa två år sluta betala in pengar och ta ut 10% varje år. Utan tillväxt (som det har varit hittills) tar det 10 år att få tillbaka pengarna. Bättre det än att få vänta i 30 år. Vem vet om vi lever då?

Samma förvaltare erbjöd oss en investering i så kallade “emerging markets” som skulle ge åter en hel del pengar efter 2 år. Vi visste att det var en viss risk i detta men bestämde oss för att göra det ändå fast det blev inte lika mycket som de föreslog. Idag, 2 år efter har vi fått ett brev hem som jag nu visar er här…

Vi kammade 0 alltså. Och inte nog med det. De ber oss kontakta rådgivningsorganisationen för specifika frågor och efter ett telefonsamtal med brevets avsändare och även mejlkontakt med dem har vi fått veta att vi egentligen inte får veta något i ärendet. Vi har blivit nollade och vi får inte veta hur det hela har gått till. Rådgivningsorganisationen råkar nu ha gått i konkurs vilket innebär att andra har tagit över som vi knappt har kontakt med och förmodligen kommer vi aldrig att få veta var (läs hos vem) våra pengar har hamnat.

Visserligen visste vi att det var en viss risk i denna investering och vi är inte mer än vanliga medelinkomsttagare så att förlusten har inte försatt oss i konkurs (som tur var) men om man tänker på hur många andra som har hamnat i samma situation som ex. fattiga pensionärer eller låginkomsttagare och på hur många andra bolag håller på med samma typ av ekonomiska aktiviteter (läs bedrägeri eller förskingring) så kan vi ganska lätt förstå vart pengarna i det stora hela tar vägen. De hamnar förmodligen i fickorna på dem som egentligen har kontrollen över hur det virtuella fungerar och drar personlig nytta av det.

Kan det vara förklaringen till att det hela tiden upprepas att det inte finns några pengar där det verkligen behövs? Som ett exempel kan vi ta vinsterna i välfärdssystemet eller kanske till och med pensionssystemet… eller hur?

Har ni råkat ut för detta kan vi kanske förena oss i någon form av forum. Om det inte kommer till något sådant har jag i alla fall sagt mitt och jag hoppas att många andra har annat att säga. Experter eller inte… så kan det inte gå till!

Jag protesterar