Aldrig i Sverige… tyckte många

Salve hjärtevänner och MMM-läsare!

Mitt i en skakande händelse kommer jag tillbaka med en och annan reflektion om det som håller på att hända. Det är intressant att höra reaktionerna inför oroligheterna med ungdomarna som i nuläget håller på att sprida sig till andra delar. Det är också intressant att höra folk säga att de inte trodde att detta någonsin skulle hända i Sverige. Och då frågar jag mig varför inte Sverige. Vad är det för skillnad mellan Sverige och andra länder i Europa eller i Världen? Eller är det så att folk har trott sig bo i paradiset på jorden?

Personligen säger jag att jag faktiskt hade hoppats att det inte skulle hända men innerst inne hade jag en känsla av att det förr eller senare skulle hända i alla fall. Varför? Jo. Jag kommer själv från oroligheter av det slaget där inte bara ungdomar utan folk i allmänhet har gått ut och protesterat på ett eller annat sätt. Och när man protesterar så är det för att man är missnöjd med något och försöker kalla på uppmärksamheten från de övriga som kanske inte upplever samma eller till och med förorsakar situationen.

Det är också ett sätt att säga att man inte är dum och att man förstår vad som håller på att hända. Det är ett sätt att säga sin mening när andra så påtalade och diskuterade demokratiska former inte hjälper. Det är ett sätt att visa att man vill ha förändringar.

Vad gör man från samhällets sida? Jo. Istället för att vara ödmjuka och självkritiska skyller man på ungdomskriminalitet och påstår att ungdomar inte vill ta till sig vad samhället erbjuder – som jag hörde i Debatt häromdagen. Jag tycker det är synd att man fokuserar på hur fel det är att man gör som man gör, att man bränner bilar och att det är i princip oskyldiga människor som drabbas när fokus borde vara på vad samhället har skapat genom den högsta ungdomsarbetslöshet någonsin, genom brist på arbetstillfällen, brist på bra utbildningsmöjligheter, samhällssatsningar som inte har gett något märkbart resultat förutom ökad segregation och ökade ekonomiska klyftor mellan samhällsgrupperna, precis som Anders Lindberg från Aftonbladet påpekade i Debatt här om kvällen.

Det är inte bara den 60-åriga mannen som skötts till döds när han bara hade en kniv i handen som är orsaken till oroligheterna. Det är inte bara det att man vill åt polisen. När polisen själv säger att de inte kan uttala sig om det eftersom en utredning pågår som kommer att visa det som hände så anser polisen samtidigt att utredningarna är mer eller mindre gudaktiga och väcker sanningar så fort det är någon typ av tvivel i agerandet. Dessutom skulle man kunna fråga sig vem det är som utreder händelsen.

Hur som helst är det bara en enstaka händelse som inte kan tillskrivas oroligheterna på en handvändning. Men någon utredning är det inte tal om. Nej. Det är bara tal om vad konsekvenserna är men inget om vad orsakerna kan vara. Och när någon törs säga vad orsakerna kan vara då stämplas man som möjligen kommunist eller vänsterrevolutionär.

När Joakim Larsson säger i Debatt att man inte ska försöka vinna politiska poäng på det som händer då det finns många människor som lider av det som händer, tar han allt ansvar ifrån sig och avpolitiserar situationen.

Jag förstår att det finns invandrare som har klarat sig även om de har upplevt stora svårigheter och som absolut inte tycker är bra att agera på det sättet. Men alla är inte just dem. Det som sker just nu, det sker och det finns ingen som helst anledning att avpolitisera det. Vi har under tiden som oroligheterna har pågått inte hört någon politiker från Alliansregeringen ta på sig ansvaret och vara självkritisk med situationen.

När jag hör Johan Pehrsson från Justitieutskottet i Debatt säga att “de kan bli extremister, de kan bli kommunister, de kan bli fascister” p.g.a. djupt underliggande sociala problem så förstår jag inte att det bara ska bli en polisiär angelägenhet. Varifrån kommer då dessa djupa sociala underliggande problem som han pratar om då? Det kan han naturligtvis inte själv säga för då erkänner han sig själv som medbrottsling som politiker då segregation och hoppslöshet bara har ökat de senaste 7 åren. Jag hörde honom säga att “man ska ha stor respekt för det som händer”, därmed inbegripet egentligen inte någon som helst respekt för dem som försöker få uppmärksamhet och det som de är berättigade till.

Jag säger inte att jag försvarar metoderna men Sverige har en gång i tiden tagit emot en massa människor som någon gång i sitt liv och i sina hemländer har fått använda sig av sådana metoder för att få uppmärksamhet, om inget annat, från andra länder.

Till de styrande politikerna vill jag säga att de får tänka om. Ni har misslyckats kapitalt. Vill ni inte ändra på det så får ni snart lämna styret. Något måste göras som inte har med Frankrikeliknande eller Storbritannienliknande polisiära insatser utan med sociala insatser som ger de här ungdomarna möjligheter att välja, möjligheter till arbete, till studier, till en dräglig och givande fritids sysselsättning.

imagesCASOZ74O

Annars får vi faktiskt uppleva de värsta konsekvenserna om en generation, framför allt om vi tänker på det som händer i skolan med nedskärningar, privatiseringar, ökad segregation m.m.