Mer om EU-migranterna

Salve hjärtevänner och MMM-läsare!

tiggae vinter

Jag kan inget annat än fortsätta plåga mina läsare med problematiken som EU-migranterna tycks ha skapat. Jag har redan uttryckt mina sympatier mot detta folk som med all mödan tar sig hit för att försöka rädda livhanken genom att tigga då de inte har någon möjlighet att göra det i andra länder, allra minst i sina egna och då möjligheterna att få ett anständigt jobb i det närmaste är obefintliga. Politikerna där har inte velat ta steget att lösa problemet med hjälp av de pengar som EU öronmärkt för detta.

Tyvärr verkar det som om våra egna politiker känner sig lika handlingsförlamade och därmed inte vill agera på ett kraftfullt och handlingskraftigt sätt genom att dels pressa de ursprungliga regeringarna på att agera i frågan, dels själva agera centraliserat för att hitta lösningar och få en slutgiltig lösning på den ohållbara situation som dessa människor genomgår med att de kastas ut från deras tillfälliga boenden, rånas och trakasseras pga att de gör det enda de har möjlighet att göra, dvs att de gör ett jobb för att få det dagliga brödet och en slant över till familjerna i sina hemländer.

Jag brukar dra paralleller. Förra gången talade jag om Sveriges insatser  i hjälpen mot Ebola jämfört med lilla fattiga Kuba och deras insats i samma fråga. Jag frågar mig hur deras agerande skulle vara i detta fall. Solidariteten känner inga gränser och det borde våra politiker ha som riktmärke för att agera i sådana situationer. Solidariteten lever vidare i det svenska folkets själ men tyvärr verkar den politiska viljan vara helt frånvarande http://www.svd.se/nyheter/inrikes/4045673.svd. Kommunerna kan visserligen agera oberoende av statens inblandning men utan samordning blir det bara godtyckliga ageranden där den ena skaffar tillfälliga boenden för att motstå kylan medan den andra bara vill avhysa dem från sina  prekära och tillfälliga boenden och betala biljetten hem.

Vad väntar regeringen på? Vad är det som bromsar möjligheterna till en centraliserad lösning? Varför finns inte den politiska viljan att söka en riktig lösning?  Finns det inga möjligheter att utöva påtryckningar mot respektive regeringarna via våra representanter i EU-parlamentet? Och under tiden… vad kan vi göra själva som medmänniskor?

Svar på dessa frågor finns någonstans men tyvärr för ögonblicket helt utom räckhåll för oss vanliga människor. Jag har själv varit av den åsikten att en slant inte hjälper att lösa situationen men efter närmare omtanke har jag kommit på att det ändå inte är något som gör varken mig eller någon annan fattigare, och den slanten kan faktiskt göra flera människor lite gladare. Jag vet och det har kommit till allmänhetens kännedom att människor som har möjligheter att härbergera några stycken under den värsta kylan har börjat göra det och de individuella insatserna har haft en enorm betydelse för en del av EU-migranterna http://www.unt.se/uppland/uppsala/dagcenter-for-hemlosa-eu-migranter-3451392.aspx. Men problemets lösning ligger inte i de samlade individuella satsningarna även om de är till stor hjälp.

Har vår nya regering varit kapabel att erkänna den Palestinska Staten, vilket jag tycker är ett modigt och efterlängtat steg, så borde det inte saknas en djup politisk vilja att göra lika bra ifrån sig och ännu en gång bli ett gott föredöme för övriga länder som konfronteras med samma problematik. Varför inte också försöka göra en insats i de ursprungliga länderna för att bygga hus och skolor för de diskriminerade grupperna med hjälp av dessa EU-pengar som vi vet finns? Mig veterligen finns det redan ett och annat litet projekt på gång här och där men skalan kan bli mycket större.

Den efterlängtade ökade rörligheten inom Europa har blivit verklighet men den verkligheten har tyvärr också avigsidor som vi i Sverige och andra länder måste välvilligt sträva efter att få ta bort.