Nyårshälsning

Salve hjärtevänner och MMM-läsare!

Efter en helghälsning känns det inte mer än rätt att skriva något när det nya året närmar sig. Det ska inte vara långt men jag har en känsla av att jag måste skriva några tankar som jag haft på sistone.

Vi lever i ett land som på många sätt fortfarande är en förebild för många andra. Social medvetenhet, socialt ansvar, solidaritet, rättvisa, mänskliga värderingar och välfärd har varit stöttepelare i det svenska samhället vilket jag själv som invandrare har fått uppleva under många, många år.

Idag måste jag tyvärr säga att vårt samhälle inte riktigt mår bra. Det har hänt en hel del saker som strider mot dessa gamla och fina värderingar som jag inte tror är förlegade på något sätt. De är helt enkelt åsidosatta för ögonblicket, skulle jag vilja påstå.

Vi har tyvärr utvecklat ett snedvridet sätt att se på människor och deras värde i samhället. Vi verkar inte längre tro på att människor alltid vill göra sitt bästa. Istället tror vi att människor är villiga att utnyttja systemet och agerar därefter med straffliknande åtgärder som tvingar folk att göra saker som de inte vill göra och som oftast är fruktlösa och inte leder någonstans.

I min hälsning vill jag kort och gott slå ett stort slag för Medborgarlönen vilket jag hoppas blir något av en samhällsdebatt någon gång under 2015 och framåt då det egentligen inte är något som går att genomföra från en dag till en annan. Det är en lång process.

Tanken bakom det är att folk ska vara fullt sysselsatta och dessutom må bra. Mår folket bra då mår samhället också bra. Vi ska naturligtvis fortsätta hjälpa dem som behöver hjälp i bästa solidaritetsanda. Den hjälpen kan få en del olika skepnader i samhällstjänster som liknar dem som Arbetsförmedlingen utför idag men som inte behöver vara desamma. Tanken innebär också att tillåta människor göra vad de känner sig bra med och vad de känner gör nytta både för dem och samhället under en viss tid. Får jag göra så, kommer jag inte att spendera en del av min fruktbara tid i annat än det som gör mig glad och i längden säkert leder till något positivt.

Jag vet att omvandlingen av systemet sker inte i en handvändning. Det kan ta tid och resurser. Men om vi inte förändrar i grunden våra mänskliga värderingar och åter börjar tro på att människor vill sitt bästa och därmed samhällets bästa (låt det vara en rent idealbaserad tanke om ni vill) så kommer vi att hamna i en ställning som det kommer att vara mycket svårare att komma ifrån.

Vi måste tänka spiralen uppåt igen. Just nu går den nedåt och utvecklingen ser inte lovande ut. Vi har blivit bättre på mycket. Men vi har också gått bakåt i mycket annat och det måste vi se och reflektera över. Vi som individer kanske mår bra idag men vi måste se samhället i sin helhet. Det är inte för ingenting som våra valresultat blir mer och mer splittrade så att vi har svårt att staka ut en någorlunda säker väg till ett bättre och rättvisare samhälle. Det är inte för ingenting som främlingsfientliga krafter växer i likhet med före Andra Världskriget. Trots globaliseringen och allt vad det skulle innebära så ser det ut som att vi inte mår bättre av det och det måste vi kunna göra något åt.

Med förhoppningar om ett händelserikt 2015, med förändringar till det bättre och en välfärd som inte längre förlorar värde och istället växer till förmån för alla, önskar jag er hjärtevänner och MMM-läsare ett riktigt gott nytt år. Hoppas vi får skriva och läsa om mycket positiva saker. 

Uppgörelsen???!!!

Salve hjärtevänner och MMM-läsare!

Bara en kort reflexion inför det inträffade. En politisk uppgörelse över blockgränserna, ja, något som Stefan Löfven var ute efter för att åstadkomma ett försök att “isolera” SD. Hur mår svensk politik av att ha uppnått detta? Förväntade sig väljarna att det skulle hända? Jag trodde iallafall inte det. Och det är säkert många andra som gjorde.

Nej. Svensk politik är ganska sjuk, skulle jag vilja påstå. Jag ser nu ingen riktig utväg från den stagnerade situationen där en någorlunda bra budget inte riktigt får fäste och där en borgerlig allians som fått vind i seglen genom sin egen budgets votering i Riksdagen kan fortsätta spela sina kort med fortsatt hjälp från SD som naturligtvis också är ett borgerligt parti.

Om nu alla tror att det är politiken och inte bara sakfrågorna som gäller, så är det upp till alla att befästa detta, om det nu är möjligt med så många olika intressen i spel. Finns det något oppositionsparti just nu? Ja. Vänsterpartiet verkar vara det enda altenativet till det eftersom alla de andra verkar bli till en enda politisk röra  och i denna röra är inte det så lätt att skapa förtroende från sina väljare.

Tyvärr så är väljarnas vilja, som uttrycktes i september på väg att glömmas bort, känner jag. Synd att oppositionen inte är större eller kanske synd att regeringen inte ville ha att göra med Vänsterpartiet från början mer än i budgetuppgörelsen som ännu inte lett någonstans. Hur länge till ska vi fortsätta se hur politikerna till höger och vänster spelar främlingsfientliga krafter i händerna?

Det finns anledning att bekymra sig tycker jag. De väljare som jag som har röstat och velat ha förändringar måste agera på något sätt och visa att vi inte är nöjda med den här situationen.

En helghälsning till er alla

Salve hjärtevänner och MMM-läsare!

Det är dags igen att vinka farväl till ännu ett år, fyllt av händelser. Det kunde inte vara på ett annat sätt, kan man tänka. Vi lever inte i en stilastående värld precis. Fast ibland skulle man vilja ha händelser som kunde ses som något mer positiva, jämförelsevis.

Medan Europa fajtas med illusionen att få vara ett enat sådant, där konflikter och ekonomiska problem verkar övergripande och USA med Obama i spetsen försöker hålla vid liv ett system som i princip är på väg att dö och där världspolisagerande inte är så självklart längre, så har vi ett Latinamerika som agerar mer enat än någonsin där progressiva regeringar avlöser varandra med ett alltmer enat mål att få folken att må bättre.

Medan krafter slösas i att fruktlöst försöka lösa Mellanösternkonflikten där USA insisterar i att stödja ett Israel som besinningslöst fortsätter behandla Palestinierna som de inte var människor och där Arabvåren har kommit att bli något av en mardröm där det inte på långa vägar har varit möjligt att etablera kontroll över situationen och därmed inte heller över regionen med en av de största energikällorna i världen, så har USA  sett sig tvingat att se över situationen med Kubas blockad och BRIC länderna håller på att skapa stabilare och oberoende ekonomier.

För att inte fortsätta längre bort kan vi se hur det ser ut i Sverige idag. Det reflekterar i princip det övriga Europa med en allt mer splittrad politisk arena där ingen kan få egen majoritet och framför allt där de främlingsfientliga krafterna vinner terräng och får mer och mer att säga till om ländernas politik både inåt och utåt. Och detta i en allt mer globaliserad värld där människor har en enorm rörlighet och möjligheter att söka sig till bättre liv utanför sina egna gränser. Det är tyvärr en motsägelse som på den geopolitiska nivån inte har något motstycke men som tyvärr kan liknas tiderna före Andra Världskriget.

Låt oss tro att det inte kommer att hända något liknande igen. Låt oss vara optimistiska och tro att 1492, 1939 (bara för att nämna ett par viktiga) nu bara är en del av historien och att vi har lärt oss av det som hände då. Inget liknande får provoceras fram. Låt oss vara eniga om det.

Efter att ha räknat upp något av det som kan vara glädjande trots allt vill jag lämna en stor och optimistisk hälsning med en önskan om att vi kan se ett 2015 fullt av positiva förändringar för oss alla både på det personliga planet och på det samhälleliga i Sverige och i världen.

God Jul och Gott Nytt År önskar MMM/MenigenMedMiguel

MMMFB

Extravalet i sikte

Salve hjärtevänner och MMM- läsare!

Jag är nu tillbaka med ett tema som berör oss alla på ett djupt sätt. Ett Sverige som befinner sig i ett politiskt förlamat läge med en minoritets regering som har sett sig besegrad i budgetsfrågan och som nu ser sig nödsakad att regera mot sina egna tankar och förändringsideer.

Vi kan hålla med om att det inte fanns ett bättre alternativ än att utlysa ett extraval. Värre hade det varit om regeringen Löfven hade valt att avgå och det hade dessutom kostat en hel del mer. För att inte tala om det politiska pris som det ändå betalas i den nuvarande situationen.

Det är en hel del som inte kan drivas vidare nu på grund av detta. De pengar som det var tänkt att exempelvis använda för att anställa mer personal inom vården och att finansera en skattesänkning för pensionärerna är nu stoppade. En del planer som vissa kommuner hade är nu lagda på is och det skapar en förlamningssituation som det icke finns motsvarande i landets historia.

Ett enfrågeparti som SD har valt att fälla möjligheterna till fördändring efter åtta år av enkelriktad politik med en galloperande privatisering och de konsekvenser som detta har tagit med sig, det vill säga diversifierade arbetssätt inom samhällets välfärdsdelar som har lett till att högerhanden ofta inte vet vad vänsterhanden gör. Exemplen går att rada upp. Delade turer inom färdtjänsten där samordningen har fått lida och behoven inte riktigt uppfyllts med konsekvensen att folk har fått vänta i timmar i onödan; järnvägsunderhållningen som har halkat efter där flera aktörer inte har kunnat samordna sitt arbete med konsekvensen att tåg har blivit försenade och resenärerna varit tvungna att välja alternativa lösningar som inte alltid har fungerat; privatiseringen av vården där flera företag inte har velat ta sitt ansvar och bara tänkt på att skära ned personalen som en form att spara på kostnader och tjäna mer pengar med en konsekvens som drabbar de som är i mest behov av vård; privatiseringen av skolorna som dragit med sig en ökad segregering då skolorna har etablerats där pengarna finns och där det är mer lönsamt att bedriva verksamheten med återigen en konsekvens som drabbar de svagaste.

I skuggan av detta kunde man observera ett främlingsfientligt parti växa i opinionsmätningarna. Samma parti som nu har hjälpt till att bromsa förändringarna och att sätta sig emot vad en majoritet av svenskarna har velat rösta för – en ändring av den politiska riktningen.

Det har blivit uppenbart att inget annat parti har funnit den rätta strategin att konfronteras med det faktum att invandringen har omvandlats till orsaken till landets problem. Minns vi 30-talets nationalsocialism och den ursinniga beskyllningen av de ekonomiska problemen på den judiska befolkningen? Minns vi konsekvenserna av detta?

För mig verkar det som vi människor verkligen har kort minne. Även vi som inte har upplevt det har hört talas om det och har läst om det otaliga gånger men det är uppenbart att minnet sviker oss stort. Jag vill inte påstå att vi är på väg till ett tredje världskrig men visst är förutsättningarna ganska lika med delar av Europa i stor ekonomisk kris samtidigt som högerextremistiska krafter växer och blir större än på många årtionden.

Vad kan vi då förvänta oss av det extra valets utgång? Det finns flera scenarion skulle jag vilja påstå. Vi kan tänka oss åtminstone tre som kan tänkas vara uppenbara. Det första är att resultatet förblir det som var senast vilket skulle leda till ytterligare stagnation i den politiska utvecklingen då förlamningen skulle förbli ett faktum. Det andra och kanske lika mycket sannolikt som det första är att SD växer ännu mer, vilket visa undersökningar redan vill påvisa, på bekostnad av de nu regerande partierna. Detta skulle öka möjligheterna för ytterligare en Alliansregering i minoritet och sannolikt med stöd av SD vilket skulle leda till en kontinuitet i den politik som lett landet till det vi har idag. Det tredje alternativet och kanske enligt mig det bästa men tyvärr minst sannolika är att SD:s attityd leder till en minskning av deras popularitet och att det i sin tur skulle leda till en rödgrön majoritet som i sin tur äntligen kunde sätta ny kurs i politiken.

Vad skulle strategin vara för de rödgröna för att nå en sådan situation? Tyvärr så står det inte så klart än för något av dessa partier. Vi kan bara se och konstatera att politiken har urholkat och kommit att bli en enfrågepolitik som  enbart handlar om invandringspolitiken. Dessutom har nu redan det borgerliga blocket i munnen på KD:s ledare Göran Hägglund gjort det till en förstasides fråga genom att föreslå en egentlig försämring av de nykomna från svåra situationer, ofta krig och elände, via en sänkning av den redan ganska knappa försörjningshjälp som de får under tiden de lär sig språket och förbereder vägen till ett någorlunda hyfsat liv i det nya landet. Som vanligt baseras förslaget på en misstro som implicit säger att vi inte har förtroende för dem och att de inte får ett arbete eftersom de föredrar att leva på det lilla de får av staten när de anländer. Dessutom vill KD inte fortsätta ge dem permanent uppehållstillstånd vilket ger med sig en större osäkerhet angående den kommande tiden i Sverige. Det innefattar också dessutom möjligheten att skicka tillbaka människorna om de inte har kunnat ordna sitt liv här inom loppet av tre år.

Kanske att prata om vad man egentligen vill förutom det i den påtvingade huvudfrågan, kan vara en lösning. Kanske att påpeka vad man egentligen har röstat emot och vad man har röstat för i den nuvarande situationen kan leda till en sober och förändringsvillig politik som kommer det svenska folket till godo. Kanske en politisk debatt som handlar om de verkliga problem som måste lösas förändrar resultatet till det bättre. Det är slutligen kanske dags för att lämna blockpolitiken vid sidan och arbeta för de hjärtefrågor som berör de nödvändiga förändringarna. De är trots allt så många att en enda fråga inte kan föreställas vara lösningen. Det är trots allt så att SD:s attityd i Riksdagen var ansvarslös och att påståendet att de kommer att använda den 13% av rösterna från folkets förtroende för att i princip sätta landets politik i förlamningssituation varje gång de inte får som de vill inte är vad de politiska valen går ut på.

Att utöva rösträtten i demokratiska val ska inte vara ett instrument för att demokratin ska sluta fungera, vilket det tyvärr har kommit att bli den här gången. Förhoppningsvis kommer väljarna att inse det vid nästa tillfälle.