Historielösheten härjar

Salve kära läsare och hjärtevänner!

Att vara kritisk och läsa mellan raderna är något som jag alltid har fått lära mig av mina föräldrar, några av mina lärare, vänner och ibland arbetskamrater. Men vad är det som krävs för att kunna göra det? Hur kan man läsa något som inte står skrivet? Hur kan man vara kritisk mot något som oftast är ensidigt och endast kommer från enahanda källor?

Jag har inte svaret på dessa frågor men tror mig ändå ha tagit förnuftet till fånga och försökt titta bakåt i tiden, inte nödvändigtvis så långt så att jag själv inte har upplevt det men i varje fall sådant som jag har hört talas om från dem som har upplevt det närmare.

Ni frågar säkert er nu vad jag är ute efter vilket är helt berättigat att göra. Framför allt med tanke på rubriken som jag har valt att ha. Ingen människa saknar historia. Alla människor bär på ett arv som på ett eller annat sätt har format dem. Så historielösheten innebär inte precis “utan historia” utan det innebär “utan medveten historia”. Allt utvecklas från universell nivå till varje lands nivå, från samhällsnivå till individnivå och beroende av varandra. En nations historia är individerna också en del av. En del av dem har lyckats skapa den, andra upplever nuet och nöjer sig med det, andra försöker lära sig vad som har hänt och en stor del av människorna lever utan att reflektera så mycket. Det är kanske upp till samhällen att se till att historiekunskaperna tillhandahålls och upprätthålls.

Naturligtvis får varje individ välja hur den vill vara som en del av mänskligheten. Det intressanta är att få veta hur många gånger vi kommer att behöva bränna handflatan vid spisplattan innan vi över huvud taget minns att den kan vara varm, om ni förstår vad jag menar.

USA, Europa, Brexit och Sverige                                                                                      Det är utan tvekan ett bakslag för EU-anhängare att Brexit får sin berättigade existens. Men det är en ganska komplex värld vi lever i och därför är det inte så enkelt att se det separat från allt annat som händer. USA har egentligen inga stora intressen i att EU utvecklas starkt eftersom dollarhegemonin i världen hotas av att Euron växer sig starkare. Tullavgifterna som USA:s president har annonserat mot stålindustrin i Europa skadar EU-länderna om än i olika grader och beroende av hur pass involverade länderna är i stålexporten. Vi skulle mycket väl kunna påstå att Storbritannien och USA gör tillfällig gemensam sak, men inte utan att det slår tillbaka. Det brukar vara så med dessa politiska spel.

Samtidigt har vi ett Europa som inte riktigt kan komma överens om flyktingpolitiken. De krigsdrabbade länderna i Mellanöstern skapar en enorm ström av människor som söker sig till bättre platser. Problemet är att dessa bättre platser inte alltid välkomnar dem. Och har ni tänkt på att detta också hände med Judarna under Hitlertyskland? Ja visst. Plötsligt är det högerextrema krafter som motsätter sig invandring. Varför det? Var det inte så att ett land som t. ex. Ungern, som idag bygger murar istället för broar, också utsattes för förtryck och tortyr under Andra Världskriget?

Det är så att för att kunna göra en sådan parallell analys av det som händer idag och det som hände då, behövs lite historiekunskap eller åtminstone översikt. Idag är muslimer i första hand, men också andra religiösa och politiska grupper utsatta för diskriminering, trakasserier och främlingsfientlighet. Jag törs knappt tänka på vad som skulle kunna hända.

Jag citerar gärna vad Jorge Capelán, en latinamerikansk-svensk journalist bosatt i Managua, Nicaragua, där han arbetar för Radio La Primerisima samt skriver för tidskriften Correo.

Det pågår en mycket farlig och aggressiv kampanj som i praktiken leder till att antirasismen först misstänkliggörs för att sedan kriminaliseras i den offentliga debatten i Sverige. America Vera-Zabala kallas för “extremvänster” av tongivande “experter” i “antiterrorism” bara för att hon reagerar mot islamofobin, det upprättas listor av antirasistiska akademiker, nynazistiska organisationer delar ut tusentals flygblad mot progressiva folkhögskolor som lyfter antirasistiska frågor, mm mm. Allt det i en tid då socialdemokratin verkar foga sig i de främlingsfientliga diskurserna medan omdömeslösa politiker som kallar sig vänster tar selfies med rasistiska kollegor. Det är dags att sätta stopp för drevet och markera att många människor motsätter sig såväl rasismen som dess främlingsfientliga och islamofoba yttringar.

Mycket bättre fångst i grumliga vatten                                                                     Den gemensamma saken som USA och Storbritannien gör, har sitt fokus inte bara på EU utan också på Ryssland och landets agerande i världsarenan. Alliansen med Kina, India, Iran och vänskapen med Syrien gör inte saken bättre varken för USA eller för britterna. Då finns det inget bättre än att göra gemensam sak och låta det som redan är komplicerat bli ännu mer komplicerat istället för att försöka få klarhet och informera sina medborgare om det som händer. Det ligger mycket bakom kulisserna och då är det frågan om vem som drar i kulisserna så att de hela tiden är stängda.

Även om det ofta är outgrundade skäl som bygger upp nyhetsflödet så sprids det samtidigt av en unisont agerande press som över hela västvärlden upprepar samma sak gång på gång tills man inte längre behöver gå tillbaka till en tillförlitlig källa för att “konstatera” att det är “sant”. Vi får ändå inte glömma de icke existerande massförstörelsevapen som startade Irak-kriget samt den efterföljande regelvidriga avrättningen av Saddam Hussein. Irak var då på väg att bryta bandet med Dollarn som valuta för att övergå till Euron. För att inte tala om vad laglösa Libyen är idag efter den också regelvidriga avrättningen av Moammar Gaddafi. Det var ett land där kvinnor kunde lämna sina slöjor, rösta, utbilda sig vilket var en del av den gröna revolutionen. Det var också ett land där en egen oberoende centralbank och egen guld understödd valuta höll på att utvecklas.

Medan jag skriver den här artikeln kommer det fram valresultaten från Ryssland där Putin har fått nästan 77% stöd och där Kommunistpartiet för första gången har fått så mycket som 12% av stödet och är därmed andra största partiet i Duman. Det senaste talar man inte så mycket om och framför allt analyserar inte varför. Det är klart att det inte finns intresse av att ens nämna att ett sådant parti fortfarande finns och dessutom växer. Men däremot finns det intresse att säga t.ex. som Margot Wallström gjorde så fort resultaten kom:

Det här valresultatet var väntat. Valkampanjen i Ryssland har varit riggad till president Putins fördel, med bland annat statlig kontroll över media och oppositionella som hindrats från att kandidera.

Det visar endast att man vill dansa samma dans som de övriga västmakterna dansar, det vill säga att ett stabilt Ryssland inte ska få finnas och därför är det också berättigat att lägga sig i landets angelägenheter. Sanktioner, konton som stängs, hot av alla sorter Det är uppenbart att man inte kan något om den ryska kulturen även om man påstår sig vara expert på det. Kan man fråga sig varför resultaten är som de är förutom att påstå att de var riggade? Kan det vara ett svar från det ryska folket som känner sig hotat av de västliga makterna? Jag tycker att det är det rätta svaret. Nej. Det verkar inte finnas något intresse av att lära känna kulturen heller och än mindre att försöka skapa harmoni i de politiska relationerna vilket gör det hela ännu mindre berättigat.

Det ryska folket vill ha ett fortsatt stabilt land och det finns nämligen ingen annan kandidat bland de övriga, som man i väst säger inte finns, som kan erbjuda landet den stabilitet som Putin hittills har gjort så varför skulle man välja något annat än just ett “Enat Ryssland”. Dessutom är en ny centralbank med en enad valuta på gång att utvecklas i regionen i samarbete med Kina. Det verkar vara en nål i ögat för både EU och USA.

Hur som helst talar siffrorna sitt eget språk. Så ser resultatet ut hittills (källa RT 180320 17:30):

Vladimir Putin 76.66%                 Pavel Grudinin 11.80%     
Vladimir Zhirinovsky 5.66%         Ksenia Sobchak 1.67%
Grigory Yavlinsky 1.04%             Boris Titov 0.76%         
Maxim Suraykin 0.68%                Sergey Baburin 0.65%  
Återigen säger jag att historielösheten härjar. Napoleon försökte, Hitler försökte och de kunde inte segra, så varför skulle det kunna gå nu? Vad jag menar är att vi inte ska lägga oss i vad vi inte har kännedom om. Hur dynastierna och imperierna har sett sina sista dagar verkar vi också ha glömt. Hur länge till kommer expansionen att pågå?
Läs gärna Perra J:s blogginlägg:
Och förresten kan vi ställa oss frågan hur det ligger till med medierna i Sverige. Var finns det alternativa medieutbudet idag? Vem eller vilka kontrollerar medieflödet? Vad får man säga och inte säga? Hur mycket får man säga emot utan att bli betraktad eller kallad för något obehagligt?
All ära till dem som “kom på” att “fake news” finns och måste bekämpas men vem är det som säger att en viss nyhet är falsk och vilka menar de är falska nyheter? Grumliga vatten ger bättre fångst, dvs förvirrade människor som inte kan sålla ut bland en ensidig och enorm djungel av nyheter och händelser låter dem som bestämmer göra det de behagar när de behagar.
Historien skrivs av vinnarna
Och därmed får vi oftast inte veta allt då förlorarna aldrig får möjlighet att framföra sina åsikter. Vinnare kan finnas i regelrätta krig men också inom ekonomin, politiken och så även finansvärlden. De tre sistnämnda är de mest aktuella idag, även om det fortfarande finns lågintensitets väpnade konflikter lite överallt i världen. Den historien ska också förtäljas. Det återstår fortfarande att se vem det är som kommer att svara för den penna som ska föreviga berättelsen.
Hur är det med oss vanliga människor? Hur mycket längre bort än näsan kan vi egentligen se? Hur mycket reflekterar vi över vad som händer, hur involverade vi är och vad vi kan göra åt det som händer? Vad är det som säger att endast det vi ser att vi har att välja mellan idag är allt vad som finns att välja emellan? Har vi blivit presenterade alternativen på riktigt eller har vi fått läsa vinnarnas berättelse och bara svalt den som den enda sanningen? Ja. Som ni ser är det en massa frågor som fortsätter att dyka upp under tiden jag skriver och dessa frågor är för mig fortfarande obesvarade eftersom det inte har funnits möjligheter att pröva vad alternativen kunde vara.
Kanske vi skulle kunna se tre decennier bakåt i tiden och tänka på Olof Palmes tid då alternativen tycktes florera då kunniga politiker, Palme inkluderad kunde visa att det kunde finnas andra vägar. Den historien tog tyvärr slut där. Sett till historien blev det en kort saga. Försjunken i dunkla halvförklaringar och många gånger rena lögner blev den historien också glömd. Och mordet är fortfarande inte avklarat. Varför? Är det meningen att vi ska glömma? Hur ska vi göra för att göra vårt minne så stort så att vi kan behålla och bli kvitt det som inte är klart än. Är sista ordet sagt i det avseendet? Jag skulle påstå att mycket beror på oss vanliga människor och hur mycket nyfikenheten kan ta över handen. Det är svårt att inte vara konformist i dessa tider då vi har i princip allt vad vi behöver och önskar oss. Perspektivet är som bortblåst.
Vill vi veta mer får vi fråga oss fram till svaren. Vill vi att våra barn ska kunna mer får vi kräva det och hjälpa till. Vi kan inte låta nästkommande generationer vara okunniga om sin egen historia. Bara så kan man förstå bättre vad som händer runt omkring oss i världen.
Jag säger inte att jag har sista ordet för det har jag absolut inte men jag menar att det saknas perspektiv i samhället, både vad gäller politik och framför allt undervisning och information. Det saknas också en journalistik som är kapabel att granska utifrån det historiska perspektivet och gräva fram egna slutsatser. Vi sänker skeppet i ett perspektivlöst och inte empatiskt hav av okunnighet om vi fortsätter samma väg. Vi saknar därmed också förmågan att säga ifrån då vi inte känner till något annat än det vi matas med dagligen.

Internationella kvinnodagen

Den här bilden har jag sett med texter på spanska och jag tog mig friheten att tolka texterna till svenska för att på det sättet publicera en hälsning till alla kämpande kvinnor i världen på deras dag, den 8 mars. Samtidigt kan jag inte sluta säga att varje dag är kvinnornas dag så som varje dag är kampens dag. Mycket att det som vi har fått under årtionden har vi fått tack vare kampen och nu håller det tyvärr på att tas tillbaka i många avseenden. Vi måste vara vaksamma och inte tro att vi har kommit så långt i utvecklingen att vi inte behöver kämpa mer för våra rättigheter. Vi måste se till att folk inte har satsat sina liv i onödan. Det finns mycket mer att ändra och mycket mer att hämta för att komma till ett riktigt rättvist samhälle, ett socialistiskt samhälle. Från var och en efter förmåga, till var och en efter behov. En ny människa är under utveckling.

EN KALLELSE TILL FÖRÄNDRING. Den 8 mars 1857 var hundratals New Yorks kvinnliga textilarbetare våldsamt förtryckta när de bestämde sig för att gå ut på gatorna och protestera mot de urusla arbetsförhållandena de arbetade under. Ett halvt århundrade efter, närmare bestämt den 25 mars 1905, omkom 129 kvinnliga textilarbetare i en mordbrand i New York medan de strejkade. De krävde 10 timmars arbetsdag, lediga söndagar och lika lön för lika arbete gentemot männen. Den här initiala rörelsen mynnade så småningom ut i att dessa krav började tas på allvar av de olika staterna och skyddslagar skrevs.
Tacksamhet till DEM!

Länge leve kvinnokampen!

Länge leve klasskampen!

Länge leve socialismen!

Vad kan “Putins nya vapen” vara, och vad kan det ha för effekt?

Den 4 mars skrev Lars Bern i sin blogg den här texten som jag tänkte re-blogga då det finns intressanta synpunkter som jag gärna skulle kalla för verklighets anknytna. Och hur kan det komma sig att det från USA:s håll heter att det hela är en bluff? Är det verkligen det? Varför försvarsretoriken då? Läs och begrunda!

Jag har länge förundrats over den självsäkerhet med vilken Rysslands president Putin agerat under senare år. Detta mot bakgrund av att dagens Ryssland faktiskt lägger långt mindre på sin militär än vad Sovjet gjorde på sin tid och att man har en militärbudget som är mindre än en tiondel av USA:s.

Den 1 mars fick vi förklaringen i slutet av Putins två timmar långa state of the uniontal där han presenterade ett halvdussin nya helt revolutionerande vapensystem som i ett slag ändrar den militära maktfördelningen i dagens värld.

Bakgrunden till det inträffade för oss tillbaka till det kalla krigets terrorbalans mellan Sovjet och USA och det Anti-Ballistic Missile (ABM) avtal som slöts 1972 mellan president Richard Nixon och Sovjets Leonid Brezjnev. Detta avtal som varit basen för internationell säkerhet i 30 år sades 2002 upp av president George W Bush. USA hade tidigare under Regans presidentperiod rubbat den känsliga terrorbalansen med ett försök att skapa en global försvarsköld mot ryska kärnvapenrobotar, det som gick under namnet stjärnornas krig. Det fick Sovjet att rusta ihjäl sig och kollapsa ekonomiskt. Stjärnornas krig var dock i stor utsträckning en lyckad bluff för att hetsa Sovjetledningen. Någon effektiv försvarsköld hade USA inte då.

Efter kommunismens fall och Sovjetunionens upplösning ändrades den geopolitiska spelplanen till en maktutövning där USA:s enorma krigsmakt helt dominerade. Under 90-talet föll Ryssland ihop som ett korthus och starka globala ekonomiska intressen kunde fritt härja i landet under den alkoholiserade president Jeltsins regeringsperiod. De i väst styrande globalisterna räknade kallt med att kunna inlemma ett råvarurikt och svagt Ryssland i sin unipolära världsordning.

Med Vladimir Putins tillträde som president 2000 började spelplanen att ändras. Putin är nationalist och visade tydligt att han hade som mål att återupprätta Ryssland till en global stormakt. Borta var dock Sovjetkommunismens tankar på en global världskommunistisk hegemoni. Putin började åter bygga upp en rysk krigsmakt ur spillrorna från den sönderrostande Röda Armén. Till en början försökte man i väst att fortsätta den rysslandspolitik som man fört under Jeltsintiden. Man insåg dock snart att detta inte skulle bli möjligt med Putin, så man började istället att gradvis motarbeta honom. Ett viktigt steg var uppsägningen av ABM-avtalet 2002 som av Putin tolkades som att USA avsåg att återuppta rustningsarbetet med en antimissilsköld. Därmed skulle terrorbalansen kunna sättas ur spel.

Västs avsikt var givetvis att uppsägningen skulle leda till en ny kapprustning, denna gång mot ett ekonomiskt sargat Ryssland. Man bröt samtidigt tidigare löften till den sista sovjetledaren Michail Gorbatjov om att inte expandera NATO. Man började istället en systematisk uppbyggnad av NATO genom att locka in en lång rad tidigare kommunistiska östländer runt den ryska gränsen i militäralliansen. Tanken var att bl.a. kunna placera ut det planerade missilförsvaret så nära inpå Ryssland att landets möjliga tid att reagera vid ett anfall blev minimal. En ytterst riskabel och aggressiv strategi. Det gällde för västs globalister att till varje pris återfå kontrollen över den ryska ekonomin med dess enorma råvaruresurser.

Putin stördes kraftigt av USA:s politik och tolkade planerna på ett antimissilförsvar som en signal till en ny kapprustning. Han är dock en ytterst logisk och smart ledare, så han insåg att han skulle vara chanslös om han återupptog den gamla kapprustningen. F.ö. behövde han Rysslands begränsade ekonomiska resurser för att återuppbygga ett välstånd för landets medborgare. Det gällde att hitta en alternativ strategi som Ryssland skulle ha råd med. Nu vet vi vad han valde.

Putins plan för att stoppa västs världsordning

Vid den 43:e säkerhetskonferensen i München 2007 höll Putin det dittills viktigaste geopolitiska anförandet under detta århundrade, där han slog ner på västs försök att skapa en unipolär värld baserad på USA/NATO:s krigsmakt. Han frågade … vad är en unipolär värld? Hur man än försöker försköna denna term, tillslut anknyter den till en typ av situation, nämligen en auktoritet, ett maktcentrum, ett center för beslutsfattande. Det är en värld i vilken det bara finns en härskare, en överhet. Och till slut är detta inte bara förkastligt för alla inom systemet, utan också för härskarmakten själv eftersom den förstör sig själv inifrån. Det borde varit uppenbart för alla att Putin hade satt som mål att sätta stopp för västvärldens högmodiga unipolära världsordning. Man underskattade honom och tog honom därför inte på allvar. USA:s vicepresident Dick Cheney hånade högmodigt Ryssland och liknade landet vid en bensinstation.

I höstas kom på ett högst oväntat sätt, en första antydan om vad som skulle komma från rysk sida. I början av november rapporterade franska strålskyddsinstitutet IRSN om ett begränsat mystiskt utsläpp av radioaktiva ämnet rutenium-106. Man misstänkte att det kommer från någon kärnkraftsolycka i Ryssland eller Kazakstan. Även i Sverige uppmättes strålningen. Förklaringen levererade Putin i sitt tal den 1 mars.

Den strategi Putin valde för att möta USA/NATO:s aggressiva konfrontation var helt enkelt att hitta ett sätt att runda missilskölden. Det bedömde man skulle bli det billigaste alternativet. Man har valt att utveckla en ny modern vapenteknologi som gör västs missilsköld värdelös. Det rör sig om ett halvdussin nya vapensystem som ni kan läsa om på nätet. Jag tolkar det Putin redovisade som att de nya vapensystemen bygger på två mycket uppseendeväckande tekniska genombrott. Ryssarna tog redan på 50-talet ledningen över USA när det gäller raketteknologi och den har man av allt att döma behållit. USA:s astronauter måste idag åka med ryska raketer för att ta sig till rymdstationen ISS. Det ryssarna nu tagit fram kan visa sig vara ett lika viktigt vapentekniskt genombrott som en gång atombomben var.

Ryssarna har lyckats utveckla en atomdriven liten raketmotor för kryssningsrobotar som ger dem praktiskt taget obegränsad räckvidd samt mycket hög hastighet och manövrerbarhet. Där hittar ni högst sannolikt förklaringen till utsläppen av radioaktiv rutenium-106. Ryssarna har helt enkelt provflugit sina raketer. Dessa raketers mycket höga hastighet över tio ggr ljudhastigheten gör att västs luftvärnsraketer inte har en chans, eftersom de är mycket långsammare. Man har av allt att döma även löst problemet med hur man skyddar raketerna mot värmealstringen vid hastigheter på uppåt tjugo ggr ljudhastigheten.

I globalisternas MSM försöker man krampaktigt spela ner betydelsen av denna nya vapenteknologi, men jag lovar er att generalerna i Pentagon just nu befinner sig i något som mest liknar paniktillstånd. Hela den stolta amerikanska flottan med sina hangarfartyg är en sittande anka för de här vapnen och plötsligt ligger hela USA inom enkelt räckhåll för flera nya typer av ryska atomvapen. Vapen som USA helt saknar försvar mot. Vid en krigskonfrontation med Ryssland måste man räkna med att hela hangarfartygsflottan slås ut direkt, den bygger på en militärstrategi från WWII. Till detta skall läggas att hela USA/NATO:s luftförsvarsstrategi har byggts upp runt en enda flygplanstyp – F35 – som av allt att döma är ett oerhört dyrbart fiasko. Orsaken är att man försökt skapa ett plan som skall klara all tänkbara behov, resultatet är en hopplöst dålig kompromiss. Vår egen JAS är ett långt bättre och mycket billigare plan. Ryssarna har på senare år utvecklat en rad ytterst sofistikerade och även långt billigare stridsflygplan.

Egentligen är hela USA:s enorma och dyrbara krigsmakt med sina hundratals baser och hangarfartygsflottor främst anpassad för att härska övar alla världens småstater som inte har resurser att bjuda motstånd. Orsaken till det är att de kretsar som styrt USA:s militärstrategi har varit globalister med en önskan att kunna försvara sina ekonomiska intressen mot nationella rörelser i olika länder. Det förmenta kriget mot terrorn på senare år har fått bli ursäkten. Att bomba tredskande smånationer till stenåldern har varit den amerikanska krigsmaskinens signum under efterkrigstiden. Ändå har de inte i det långa loppet lyckats vinna ett enda av alla krig de startat efter WWII.

Med denna bakgrund förstår jag nu den självsäkerhet med vilken Putin uppträtt på världsscenen sedan den oblodiga annekteringen av Krim. Minst ett av de nya vapensystemen är redan operativt. Med den nya vapentekniken i ryggen har han lugnt kunnat ingripa i Mellanöstern för att torpedera globalisternas försök att via sin skapade proxyarmé ISIS störta regimen i Damaskus som är Rysslands allierade. Den geopolitiska scenen är med ens helt ombytt och den unipolära världsordning som globalisterna drömt om är död. Världen har även blivit långt farligare vilket västs övermodiga utmaning av Ryssland har orsakat.

Sverige köper Patriot

I detta militärpolitiska läge har det svenska politiska etablissemanget med hela alliansen och halva socialdemokratin bestämt att vi skall söka skydd mot ryssen bakom den amerikanska skölden. Det kommer nog att visa sig vara det historiskt största militärstrategiska misstag som vårt land någonsin begått. Bl.a. vill man gå amerikanerna till mötes genom att för trettio miljarder kronor köpa deras omoderna luftvärnssystem Patriot från 80-talet, ett system som möjligen en gång kunde skjuta ner Saddams gamla Scud-missiler, men som är helt tandlöst mot ryssarnas nya hypersnabba kryssningsrobotar.

Sverige måste tänka om och återgå till vår snart tvåhundraåriga framgångsrika alliansfrihet och vända ryggen år USA/NATO som försatt världen i en absolut livsfarlig situation med sin aggressiva politik mot Ryssland och Kina. Vad vi behöver är ett försvar som kan hävda våra gränser och inte att dras in i den angloamerikanska globalismens fåfänga ambitioner att nå världsherravälde.

Lars Bern

Facebook Iconfacebook like buttonYouTube IconSubscribe on YouTubeTwitter Icontwitter follow buttonVisit Our Blog