Aldrig i Sverige… tyckte många

Salve hjärtevänner och MMM-läsare!

Mitt i en skakande händelse kommer jag tillbaka med en och annan reflektion om det som håller på att hända. Det är intressant att höra reaktionerna inför oroligheterna med ungdomarna som i nuläget håller på att sprida sig till andra delar. Det är också intressant att höra folk säga att de inte trodde att detta någonsin skulle hända i Sverige. Och då frågar jag mig varför inte Sverige. Vad är det för skillnad mellan Sverige och andra länder i Europa eller i Världen? Eller är det så att folk har trott sig bo i paradiset på jorden?

Personligen säger jag att jag faktiskt hade hoppats att det inte skulle hända men innerst inne hade jag en känsla av att det förr eller senare skulle hända i alla fall. Varför? Jo. Jag kommer själv från oroligheter av det slaget där inte bara ungdomar utan folk i allmänhet har gått ut och protesterat på ett eller annat sätt. Och när man protesterar så är det för att man är missnöjd med något och försöker kalla på uppmärksamheten från de övriga som kanske inte upplever samma eller till och med förorsakar situationen.

Det är också ett sätt att säga att man inte är dum och att man förstår vad som håller på att hända. Det är ett sätt att säga sin mening när andra så påtalade och diskuterade demokratiska former inte hjälper. Det är ett sätt att visa att man vill ha förändringar.

Vad gör man från samhällets sida? Jo. Istället för att vara ödmjuka och självkritiska skyller man på ungdomskriminalitet och påstår att ungdomar inte vill ta till sig vad samhället erbjuder – som jag hörde i Debatt häromdagen. Jag tycker det är synd att man fokuserar på hur fel det är att man gör som man gör, att man bränner bilar och att det är i princip oskyldiga människor som drabbas när fokus borde vara på vad samhället har skapat genom den högsta ungdomsarbetslöshet någonsin, genom brist på arbetstillfällen, brist på bra utbildningsmöjligheter, samhällssatsningar som inte har gett något märkbart resultat förutom ökad segregation och ökade ekonomiska klyftor mellan samhällsgrupperna, precis som Anders Lindberg från Aftonbladet påpekade i Debatt här om kvällen.

Det är inte bara den 60-åriga mannen som skötts till döds när han bara hade en kniv i handen som är orsaken till oroligheterna. Det är inte bara det att man vill åt polisen. När polisen själv säger att de inte kan uttala sig om det eftersom en utredning pågår som kommer att visa det som hände så anser polisen samtidigt att utredningarna är mer eller mindre gudaktiga och väcker sanningar så fort det är någon typ av tvivel i agerandet. Dessutom skulle man kunna fråga sig vem det är som utreder händelsen.

Hur som helst är det bara en enstaka händelse som inte kan tillskrivas oroligheterna på en handvändning. Men någon utredning är det inte tal om. Nej. Det är bara tal om vad konsekvenserna är men inget om vad orsakerna kan vara. Och när någon törs säga vad orsakerna kan vara då stämplas man som möjligen kommunist eller vänsterrevolutionär.

När Joakim Larsson säger i Debatt att man inte ska försöka vinna politiska poäng på det som händer då det finns många människor som lider av det som händer, tar han allt ansvar ifrån sig och avpolitiserar situationen.

Jag förstår att det finns invandrare som har klarat sig även om de har upplevt stora svårigheter och som absolut inte tycker är bra att agera på det sättet. Men alla är inte just dem. Det som sker just nu, det sker och det finns ingen som helst anledning att avpolitisera det. Vi har under tiden som oroligheterna har pågått inte hört någon politiker från Alliansregeringen ta på sig ansvaret och vara självkritisk med situationen.

När jag hör Johan Pehrsson från Justitieutskottet i Debatt säga att “de kan bli extremister, de kan bli kommunister, de kan bli fascister” p.g.a. djupt underliggande sociala problem så förstår jag inte att det bara ska bli en polisiär angelägenhet. Varifrån kommer då dessa djupa sociala underliggande problem som han pratar om då? Det kan han naturligtvis inte själv säga för då erkänner han sig själv som medbrottsling som politiker då segregation och hoppslöshet bara har ökat de senaste 7 åren. Jag hörde honom säga att “man ska ha stor respekt för det som händer”, därmed inbegripet egentligen inte någon som helst respekt för dem som försöker få uppmärksamhet och det som de är berättigade till.

Jag säger inte att jag försvarar metoderna men Sverige har en gång i tiden tagit emot en massa människor som någon gång i sitt liv och i sina hemländer har fått använda sig av sådana metoder för att få uppmärksamhet, om inget annat, från andra länder.

Till de styrande politikerna vill jag säga att de får tänka om. Ni har misslyckats kapitalt. Vill ni inte ändra på det så får ni snart lämna styret. Något måste göras som inte har med Frankrikeliknande eller Storbritannienliknande polisiära insatser utan med sociala insatser som ger de här ungdomarna möjligheter att välja, möjligheter till arbete, till studier, till en dräglig och givande fritids sysselsättning.

imagesCASOZ74O

Annars får vi faktiskt uppleva de värsta konsekvenserna om en generation, framför allt om vi tänker på det som händer i skolan med nedskärningar, privatiseringar, ökad segregation m.m.

 

 

Invandringspolitik som huvudfråga

Salve hjärtevänner och MMM-läsare!

Det är utan tvekan så att den hetaste valfrågan framöver kommer att vara invandringspolitiken och huruvida partierna försvarar eller sätter sig emot det så omtalade och länge omdiskuterade påståendet om att invandringen skapar arbetslöshet.

Miljöpartiet (MP) anklagar regeringen för att som språkrören Åsa Romson och Gustav Fridolin säger “kratta manegen för Sverige Demokraterna (SD)” genom att skylla arbetslösheten och sjunkande skolresultat på invandringen http://www.dn.se/nyheter/politik/regeringen-krattar-manegen-for-sd.

Jag skulle nästan vilja påstå att den idéen förföljer oss som en viss “911 syndrom” som bara fyller vår vardag med känslor fyllda av rädsla för det okända. Vare sig vi vill eller inte måste vi alltid komma ihåg att en tusen gånger upprepad lögn kan till slut bli sanning och att det är folkets uppgift att se sanningen i vitögat och inte låta det ske!

Det känns obekvämt att behöva diskutera saker och ting inom politiken som borde vara självklara som att arbetslösheten inte har med invandringen att göra utan med en arbetsmarknadspolitik som leder till en ökad sådan. Att sämre skolresultat beror på att privatiseringen har urholkat kvaliteten och att lärartätheten ständigt har minskat och lärarna samtidigt har behövt arbeta med administrativa uppgifter borde också i nuläget vara självklart.

Det känns som om vi fortsätter att vara osakliga under diskussionen. Missriktad information skapar felaktiga och missriktade idéer och det i sin tur gör att missnöjet riktar sig mot felaktiga mål.

Läs vidare på http://rodamalmo.blogspot.de/2012/12/duger-mp-till-att-bekampa-sd.html?m=1

Det återstår mycket att se, bl.a. vilka partier som får sitta kvar i Riksdagen och framför allt vilka som visar sig vara modiga nog att försvara det svenska folkets grundläggande rättigheter. Vissa växer http://jonassjostedt.se/2012/12/vansterpartiet-vaxer/ medan andra försöker vinna dragkamper om maktpositioner. Ni får själva lista ut vilka jag menar.

Gott Nytt År till er alla! Hoppas vi kan fylla 2013 med glädjande framåtanda och med en röd tråd som leder oss till ett ordentligt maktskifte 2014.

Vi hörs