Mer om EU-migranterna

Salve hjärtevänner och MMM-läsare!

tiggae vinter

Jag kan inget annat än fortsätta plåga mina läsare med problematiken som EU-migranterna tycks ha skapat. Jag har redan uttryckt mina sympatier mot detta folk som med all mödan tar sig hit för att försöka rädda livhanken genom att tigga då de inte har någon möjlighet att göra det i andra länder, allra minst i sina egna och då möjligheterna att få ett anständigt jobb i det närmaste är obefintliga. Politikerna där har inte velat ta steget att lösa problemet med hjälp av de pengar som EU öronmärkt för detta.

Tyvärr verkar det som om våra egna politiker känner sig lika handlingsförlamade och därmed inte vill agera på ett kraftfullt och handlingskraftigt sätt genom att dels pressa de ursprungliga regeringarna på att agera i frågan, dels själva agera centraliserat för att hitta lösningar och få en slutgiltig lösning på den ohållbara situation som dessa människor genomgår med att de kastas ut från deras tillfälliga boenden, rånas och trakasseras pga att de gör det enda de har möjlighet att göra, dvs att de gör ett jobb för att få det dagliga brödet och en slant över till familjerna i sina hemländer.

Jag brukar dra paralleller. Förra gången talade jag om Sveriges insatser  i hjälpen mot Ebola jämfört med lilla fattiga Kuba och deras insats i samma fråga. Jag frågar mig hur deras agerande skulle vara i detta fall. Solidariteten känner inga gränser och det borde våra politiker ha som riktmärke för att agera i sådana situationer. Solidariteten lever vidare i det svenska folkets själ men tyvärr verkar den politiska viljan vara helt frånvarande http://www.svd.se/nyheter/inrikes/4045673.svd. Kommunerna kan visserligen agera oberoende av statens inblandning men utan samordning blir det bara godtyckliga ageranden där den ena skaffar tillfälliga boenden för att motstå kylan medan den andra bara vill avhysa dem från sina  prekära och tillfälliga boenden och betala biljetten hem.

Vad väntar regeringen på? Vad är det som bromsar möjligheterna till en centraliserad lösning? Varför finns inte den politiska viljan att söka en riktig lösning?  Finns det inga möjligheter att utöva påtryckningar mot respektive regeringarna via våra representanter i EU-parlamentet? Och under tiden… vad kan vi göra själva som medmänniskor?

Svar på dessa frågor finns någonstans men tyvärr för ögonblicket helt utom räckhåll för oss vanliga människor. Jag har själv varit av den åsikten att en slant inte hjälper att lösa situationen men efter närmare omtanke har jag kommit på att det ändå inte är något som gör varken mig eller någon annan fattigare, och den slanten kan faktiskt göra flera människor lite gladare. Jag vet och det har kommit till allmänhetens kännedom att människor som har möjligheter att härbergera några stycken under den värsta kylan har börjat göra det och de individuella insatserna har haft en enorm betydelse för en del av EU-migranterna http://www.unt.se/uppland/uppsala/dagcenter-for-hemlosa-eu-migranter-3451392.aspx. Men problemets lösning ligger inte i de samlade individuella satsningarna även om de är till stor hjälp.

Har vår nya regering varit kapabel att erkänna den Palestinska Staten, vilket jag tycker är ett modigt och efterlängtat steg, så borde det inte saknas en djup politisk vilja att göra lika bra ifrån sig och ännu en gång bli ett gott föredöme för övriga länder som konfronteras med samma problematik. Varför inte också försöka göra en insats i de ursprungliga länderna för att bygga hus och skolor för de diskriminerade grupperna med hjälp av dessa EU-pengar som vi vet finns? Mig veterligen finns det redan ett och annat litet projekt på gång här och där men skalan kan bli mycket större.

Den efterlängtade ökade rörligheten inom Europa har blivit verklighet men den verkligheten har tyvärr också avigsidor som vi i Sverige och andra länder måste välvilligt sträva efter att få ta bort.

EU-migranterna

Salve hjärtevänner och MMM-läsare!

Här är jag tillbaka efter en längre tid. Valet är över och med det de långdragna spekulationerna kring hur det skulle gå med den nya regeringen. Annat håller på att hända nu. Ännu en minoritetsregering har bildats. Det finns en viss osäkerhet över vad som kommer att hända med den nya budgeten som ska röstas igenom i början på december. Vi har fått ett extremt främlingsfientligt parti i riksdagen som uppstår som det tredje största och vi oroas över huruvida de kommer att agera. Vi har fått en vicetalman som härstammar från det partiet och som har uttalat sig öppet och fientligt mot Islam och homosexuella (http://www.expressen.se/kronikorer/lars-lindstrom/nu-slipper-vi-bjorn-soder-i-debatterna/). Det nygamla och frustrerade undervattensverksamhetssökandet går mot sitt ännu en gång fruktlösa slut vilket gör att gemene svensk undrar varför då de trovärdiga källorna bara blir till intet (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19715345.ab), (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19750238.ab).

20110915 Gšteborg. Marin insats i Gšteborgs norra skŠrgŒrd

Ebolaepidemin är ett faktum som har erövrat världens näthinnor med stormsteg de senaste veckorna och det oroar säkert en hel del svenskar också trots att vi befinner oss så långt ifrån smittcentrat. Samtidigt så sägs det inte så mycket om det lilla som det utvecklade landet Sverige kan göra för att bekämpa epidemin på plats jämfört med det lilla landet Kuba som sänt hela 500 läkare och sköterskor med utrustning och medicin till platsen. Det fokuseras istället på vad smittorisken för västvärlden är (sverige-maste-agera-mot-Ebola).

imagesNV8R9TG4

Jag kan inte låta bli att göra paralleller med den tid då de ryska hjälpkonvojerna till Ukraina ansågs vara en invasions styrka och stoppades på vägen för inspektion. Om det omtalas så är det för att man anser det vara negativt. När det är positivt och det facto inte finns några möjligheter till förevändningar så blir det inga skriverier om det.

Men det händer också andra saker som kanske ibland hamnar i skymundan och då har vi kommit fram till intresseämnet för detta inslag. Ja. Jag menar EU-migranterna. Den grupp vars majoritet består av romer som är den grupp i Europa som råkar vara den mest marginaliserade och utstötta gruppen. EU har utsett miljarder för att hjälpa romerna i deras respektive länder i Europa (http://www.corren.se/asikter/ordet-fritt/europa-har-en-skuld-till-romer-7447314.aspx) men tyvärr inte alls kommit till användning av de respektive regeringarna.

Den institutionaliserade diskrimineringen av romer i t. ex. Rumänien gör att dessa pengar som EU öronmärkt till hjälp för romer inte kommit till användning än. Vad gör vi för att det hela ska få någon effekt, är frågan som vi kan ställa oss (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/ar-det-nagon-som-gor-nagot-for-tiggarna_4038963.svd). För många verkar lösningen vara att stifta en lag som förbjuder tiggeri i Sverige. Men vad gör det om inte bara kasta ut dem tillbaka till det elände som de faktiskt lever under i hemländerna.

imagesRF8C4KV1

Jag vill gärna slå ett slag för påståendet att det EU-migranterna gör är inget annat än ett arbete då det är den enda möjligheten för dem att få någon inkomst och hjälpa sina kvarvarande familj medlemmar i landet där de kommer ifrån. Även om jag inte någonsin förut har varit för att ge en tiggare pengar, eftersom jag alltid, innerst inne i min tvetydighet har varit av den tanken att det inte alls hjälper att lösa problematiken, så tycker jag att varje slant som vi idag kan avvara (från vår välstånd) för att hjälpa dem är för tillfället värt mödan. De har inte kommit hit för att stanna utan för att återvända och hjälpa familjerna på plats. De få som har kommit för att stanna har rätt till det och kommer att göra det i den mån de vill och har möjligheter. Och de finns. Både de som vill stanna och möjligheterna.

Om vi nu tror att det inte finns resurser och pengar så tror vi fel. Det som inte finns är den politiska viljan att lösa problemet (http://www.sydsvenskan.se/lund/diakoner-saknar-stod-fran-den-egna-ledningen/). Låt de engagerade organisationerna göra sitt arbete genom att tilldela de resurser som finns och tryck samtidigt på de europeiska ländernas regeringar som berörs av denna problematik så att de också lagstiftar och på ett effektivt sätt hjälper till så att EUs berömda och eftersträvade fria rörlighet kan utnyttjas i ädlare syften än att känna sig tvungen att flytta på grund av att hen själv känner sig utstött och diskriminerad i sitt eget land och av sitt eget folk.

images3R7IXTIZ

Nu när de är här kan vi inget annat än solidarisera med dem och hjälpa dem både här i vårt land där det inte är förbjudet att tigga och också på plats genom att skapa kontakter med dessa byar där det finns möjligheter att både bygga bostäder och skolor.

Om ni vill veta mer om situationen för närvarande så har ni möjligheter att ta kontakt med en av de människor som engagerar sig mest i EU-migranternas situation just nu i Lund, nämligen Mats Högelius, diakoniföreståndare på Ugglan (http://www.svenskakyrkan.se/lund/diakonicentralen-ugglan).

Visst finns det att göra och viljan och engagemanget finns också där. De har blivit både rånade och hånade av folk. Ska vi få ett slut på det så måste vi agera på alla områden, både det politiska och det dagligt mänskliga, på gatan där vi ser dem. De är inte mer än människor, precis som vi är. Och slutligen så tänk på att de inte är kriminellt organiserade, som många påstår. Visst finns det folk som utnyttjar dem för egen vinning – sådant folk finns överallt. Men de är inte mer organiserade än att de slår sig ihop för att kunna ta sig hit med egna medel. Det är deras arbete!