Ett exempel att följa!

Bolivia Becomes First South American Country To Ban Rothschild Banks

Bolivia has kicked the Rothschild banks out of their country as President Eva Morales begins the process of gaining financial independence.

Bolivia has become the latest country to kick the Rothschild banks out of their country, with President Evo Morales announcing that Bolivia will no longer respond to pressure or financial blackmail from the US government or Rothschild-controlled international banking institutions.

The International Monetary Fund (IMF) and US-dominated World Bank have been major players in the global economic landscape ever since their creation in 1944. These international banking organizations, which are privately controlled by the notorious Rothschild banking family, first pressure nations to deregulate their financial sector, allowing private banks to loot their economies.

Once the governments are forced to bail-out their deregulated financial sector, the IMF or World Bank sets up a loan package written in secret by central bankers and finance ministers that undermine their national sovereignty and force them to adopt policies of austerity that harm workers, families, and the environment.

Bolivia have become the first South American country to grow wise to the ruse. They have worked hard to gain financial independence and are now in the process of kicking the Rothschild controlled banks out of their country.

Before Evo Morales assumed the office of president, Bolivia was suffering from the effects of IMF/World Bank-imposed austerity and privatization that exploited its people and resources. It was also South America’s poorest nation. Though the Bolivian people, through strong showings of popular resistance over a period of years, were able to stop some of the worst privatization efforts – particularly the privatization of the nation’s water supply, many of the shackles imposed by these Rothschild-controlled institutions remained.

Rothschild banks Bolivia

Bolivian president Evo Morales (right)

Morales, who became Bolivia’s 80th president in 2006, was the first president to come from Bolivia’s majority indigenous Aymara population and has since focused on poverty reduction and combating the influence of the United States and multinational corporations in Bolivia. Ten years later, Morales, a Democratic socialist, has managed to transform Bolivia into the fastest growing South American economy all while maintaining a balanced budget and slashing its once-crippling government debt.

Bolivia’s newfound economic independence has now empowered Morales to reject the very same institutions that once preyed upon his country. Just a few weeks ago, Morales announced that Bolivia will no longer respond to the demands or blackmail of the United States, the World Bank, or the IMF.

During a visit to Tarija in Southern Bolivia, Morales said “Before, in order to obtain credit from the IMF, we were forced to give up a part of our country, but we have liberated ourselves economically and politically and we are no longer dependent on other countries or institutions.” Morales praised social movements and the people’s unity for the country’s ability to resist and reject privatization and foreign influence.

However, Bolivia has done much more under Morales’ leadership than ban international banking cartels from operating within it borders. Bolivia has kicked out numerous multi-corporations since Morales took office, including McDonalds and Coca Cola, while also refusing to cooperate with the US’ disastrous War on Drugs.

It is also devotes 14% of its national budget to education, the second most of any country in South America. In contrast, only 1.7% of the national budget goes to education in the US. Morales also forced foreign oil and gas companies to pay an astounding 82% of its profits to the Bolivian government, which is used to fund a variety of popular social programs benefiting the poor. Poverty in Bolivia has dropped significantly as a result. Bolivia’s transformation under Morales proves that any nation, no matter how impoverished, can throw off the shackles imposed by international bankers and return the power to the people.

“Lagt kort ligger” både på gott och ont

Salve hjärtevänner och MMM-läsare!

Här är jag igen och vill slå ett slag för våra folk i Latinamerika i allmänhet och för Evo Morales i synnerhet. Framför allt efter att ha fått bli försenad  i sin resa tillbaka hem i början av juli då planet inte fick tillstånd att flyga över Frankrikes, Spaniens, Italiens och Portugals luftrum och tvingades mellanlanda i Wien, Österrike. Efter protester har nu den spanska regeringen kommit med en ursäkt. Andra länder har inte uttalat sig än. Kommer de att göra det tro?

Hur som helst, är det en delvis förargad och delvis rättvis presidents tal inför EU som jag vill dela med mig av nu. Vill ni läsa den spanska versionen så klicka på den här länken http://nuevatrinchera.wordpress.com/2013/07/14/genial-discurso-de-evo-morales-sobre-la-verdadera-deuda-externa/comment-page-1/#comment-185

Läs och begrunda!

Bolivias president, Evo Morales utläggning framför EU:s statschefer den 30 juni i år.

427647_gd

Med ett enkelt språk och simultantolkat för mer än ett hundratal EU-statschefer och auktoriteter lyckades Bolivias president Evo Morales anfäkta sina åhörare när han uttalade följande:

Då är jag här, Evo Morales och har kommit för att träffa dem som organiserar detta möte. Då är jag här som ättling till dem som befolkade Amerika för fyrtiotusen år sedan för att möta dem som upptäckte henne för bara femhundra år sedan.

Det är här vi alla träffas. Vi vet vad vi är och det är tillräckligt. Vi kommer aldrig att ha något annat.

Den europeiska tullbrodern ber mig om skrivna papper med visum för att kunna upptäcka dem som har upptäckt mig. Den europeiska ockerbrodern ber mig om betalning av en skuld som Judas ådragit oss och som jag aldrig gav tillstånd att göra.

Den europeiska lagbrodern förklarar för mig att all skuld betalas med ränta även om det görs genom att sälja människor och hela länder utan att be om tillstånd. Jag håller på att upptäcka dem. Jag kan också avkräva betalningar och jag kan också avkräva räntor. Det står svart på vit i Västindiernas Arkiv, papper efter papper, kvitto efter kvitto och underskrift efter underskrift att bara mellan 1503 och 1660 anlände 185 tusen kilon guld och 16 miljoner kilon silver, vars ursprung var den amerikanska kontinenten till San Lucas de Barrameda.

Rov? Det må jag inte tro! Eftersom det skulle vara lika med att tro att de kristna bröderna bröt mot det Sjunde Bjudet.

Plundring? Skydda mig Tanatzin från att tro att europeerna, som Kain, dödar och förnekar sin broders blod!

Folkmord? Det skulle vara att ge förtroende till förtalare som Bartolomé de las Casas som kvalificerar mötet som Västindiernas destruktion eller giriga som Arturo Uslar Pietri som påstår att kapitalismens och den aktuella europeiska civilisationens början var möjlig tack vare ädelmetallernas översvämningar!

Nej! Dessa 185 tusen kilon guld och 16 miljoner kilon silver måste anses vara det första vänskapliga lånet från Amerika i raden av många andra med målet att utveckla Europa. Annars skulle vi förmoda att det fanns krigsbrott vilket inte bara skulle berättiga till krav till omedelbara återbetalningar utan också till att hålla kontinenten skadeslös.

Jag, Evo Morales föredrar att tänka på den minst kränkande av hypoteserna.

Denna sagolika export av capital var inget annat än början på en “MARSHALLTESUMA”-plan för att garantera rekonstruktionen av det barbariska Europa som ruinerats av avskyvärda krig mot muslimska kulturer som skapade algebran, polygamin, det dagliga badet och andra högre av civilisationens storverk.

Därför, medan vi firar det Femte Århundradet av Lånet, kan vi fråga oss följande: Har våra europeiska bröderna användt de generöst utplacerade lånen från den Internationella Indoamerikanska Fonden på ett rationellt, ansvarsfullt eller åtminstonde produktivt sätt? Vi beklagar men måste tyvärr svara nej.

Strategiskt sett har de begravt lånen i de många Lepanto-slagen, de många oslagbara arméerna, de många tredje riken och andra former av självutplåning utan annat resultat än att bli ockuperade av gringo-trupperna från NATO, som i Panama men utan kanal.

Finansiellt sett har de varit okapabla att varken avsluta lånen och de respektive räntorna eller göra sig oberoende av de likvida räntor, de råvaror och den billiga energi som Tredje Världen exporterar och förser dem med.

Denna bedrövliga bild bestyrker Milton Friedmans påstående att en biståndsbaserad ekonomi aldrig kan fungera och för deras eget bästa tvingar oss att fordra betalningen av lånen och räntorna som vi generöst väntat med att ta betalt under alla dessa århundraden.

När vi säger det vill vi samtidigt förklara att vi inte vill räkna med de nedriga och blodiga 20 och till och med 30-procentiga räntor som våra europeiska bröder tar från folken i Tredje Världen. Vi avgränsar oss till att kräva återlämnandet av de ädla metallerna med en anspråkslös fast ränta på 10 procent, ackumulerad bara under de senaste 300 åren och med 200 års nåd.

Baserat på detta och räknat med den europeiska sammansatta ränteformeln vill vi informera upptäckarna att de är skyldiga som en första avbetalning av lånet 185 tusen kilon guld och 16 miljoner kilon silver, båda siffror upphöjda till 300, det vill säga en total som behöver över 300 siffror för att uttryckas och som med råge överträffar planeten Jordens vikt.

Mycket tunga är dessa gigantiska mängder guld och silver. Hur mycket skulle de väga och vi räknade dem i blod?

Att påstå att Europa under ett halvt millenium inte har lyckats generera tillräckligt med rikedomar för att avsluta dessa anspråkslösa intresseräntor vore lika mycket som att medge ett absolut finansiellt misslyckande eller också medge att kapitalismens påståenden är irrationellt demensfulla.

Dessa metafysiska frågor oroar naturligtvis inte oss indoamerikaner.

Men vi kräver ett underskrivet Skuldbrev som disciplinerar den Gamla Världens skuldfyllda folk att uppfylla kravet genom en snabb omvandling av Europa som kan tillåta ett överlämnande i sin helhet som en första avbetalning av den historiska skulden.

HEJA EVO!