Vart är vi på väg?

Salve hjärtevänner och MMM-läsare!

Mycket vatten har strömmat under bron sedan jag tog mig tid att skriva på bloggen. Orsakerna till det är ointressanta så jag kommer att gå rakt på sak. Som ni kanske redan har märkt så har den delen av det nu nygamla året inte fått med sig mycket positivt. Snarare tvärtom.

Jag skulle vilja börja med det faktum att orden solidaritet, medmänsklighet och empati har förpassats från lexikonet och därmed inte längre återfinns i varken tidskrifter eller tidningar och än mindre i den politiska debatten. Och när de finns med så är de en del av en retorik som är ute efter opinionskapande och röster. Det är verkligen synd. Det är just nu som de orden behövs mer än någonsin sedan Andra Världskrigets dagar.

Ett annat ord som fortfarande kan tänkas finnas men som i praktiken är förvanskat är ordet politik. Idag kan vi faktiskt fråga oss i vilken mån våra politiker verkligen gör politik. Det känns som om de mer och mer dansar finansernas dans och att just därför förhindras våra så kallade representanter att utföra det som de ska, nämligen representera oss och hitta lösningar som har med våra bekymmer att göra. Ofta har dessa bekymmer att göra med just den ekonomiska delen av våra liv. Men stora delar av landets befolkning är verkligen engagerade och politiserade och på den politiska punkten är det en del saker som skulle kunna diskuteras.images4D2SR5AT imagesWQCH63QK

Värdlandsavtalet med NATO som just gått igenom i Riksdagen och som betyder början på döden för den svenska neutraliteten är genomfört av en socialdemokratisk regering som antas vara historiska bärare av just neutraliteten. Det svarar inte till befolkningens aktuella tankar.

TTIP avtalet mellan USA och EU som raserar de demokratiska principerna i de inblandade länderna och som just nu lyckligtvis ligger på is, har i smyg behandlats av folk som vi har satt tillit till och som antas vara försvarare av demokratiska värderingar. Istället försöker de få igenom något som svarar till de stora multinationella företagens intressen helt över huvudet på folken och deras demokratiska institutioner.

Framför terrorattackerna i diverse länder väljer västvärlden att klä sig i vissa färger (läs belgiska och franska) men inte i andra (läs irakiska och syriska). Där har vi massmedierna som spelar en stor roll. De förväntas granska våra politiker och vad som händer omkring beslut som berör våra liv och säkerhet. Istället matas vi med halvsanningar och lögner och med bilder och nyheter som sållas av makten som är på tur. Tänk på kriget i Irak, Lybien, Syrien och den långvariga konflikten med Iran som var på väg att urarta på grund av geopolitiska intressen och alla dem baserade på lögner.untitled

Det som berör oss mest blir vi inte informerade av. Vi kan till exempel bara nämna de specifika vattenfarkoster som grundlöst har antagits vara ryska och som inte har gjort något annat än föstärkt ryssofobin i landet (och indirekt ökat möjligheterna att sluta avtalet med NATO). Eller också kan vi fråga oss hur mycket vi har fått veta om vad just TTIP-avtalet innebär och innehåller.

Länder som väljer krig istället för fred gör det utan sina folks tillstånd. Makthavarna tar för givet att det bara gäller att agera som det internationella samfundet (läs USA och västvärlden) har bestämt. Kosta vad det kosta vill!images6GCXKPTM

Länder som stänger sina gränser för flyktingar som flyr krig och elende i sökandet efter ett bättre liv, tillåts göra detta och dessutom följer andra länder efter med liknande åtgärder som exempelvis Sverige som genomförde en lagändring för att begränsa flyktingflödet till landet och dessutom införde gränskontroller.

Ökade extremhögerkrafter i flera länder med nationalistiska inslag av samma typ som Hitlertyskland inför Andra Världskriget, och dessutom inom länder som då fick kämpa mot just nazismen och fascismen som exempelvis Ungern.

Det vill säga… vart är vi på väg? Finns det mörka krafter som söker ett tredje? Tror ni inte att situationen liknar i mångt och mycket den före kriget? Befinner sig inte muslimerna nu på en liknande plats som judarna befanns då vad gäller hat och förföljelse? Hur är det möjligt att vi inte har lärt oss av vår egen historia? Eller är det så att vi har förts bakom ljuset i så hög grad att vi inte är kapabla att revidera det som hänt då och att analysera det som händer idag? Hur länge ska vi fortsätta med öga mot öga politiken? Det vill säga… hur länge ska vi tillåta vapenindustrin fortsätta växa och utvecklas med hjälp av lydande krafter som väljer att hjälpa till att bomba istället för att stoppa elendet?imagesFör jag är övertygad om att det går att göra nu, med detsamma! Varje land som nu är med och bombar ska dra tillbaka sina styrkor och sluta bidra till fler döda, hemlösa och flyttningar. Först då kan vi tala om lugnare tider för att lösa andra problem. Vi är riktigt många som inte röstade och inte förväntade sig det som håller på att hända idag.

 

Carlos Gardel är från Uruguay

Salve hjärtevänner och MMM-läsare!

Diskussionerna om Carlos Gardels ursprung är i princip lika gamla som hans död. Sedan han lämnat oss för alltid i Medellín, Colombia 1935 har Uruguay, Argentina och så även Frankrike ibland varit i tvister om var “Silverflodens sparv” var född.

Här vill jag idag komma med ännu ett inslag i debatten som skulle kunna ge större vikt till teorierna som stöder Uruguay i debatten. Texten publicerades i Edtamerica den 1 juni i år. Vill ni läsa textens spanska version klicka på följande länk:

http://nuevatrinchera.wordpress.com/2013/06/01/gardel-es-uruguayo/

images

En universitets professor “bevisar” matematiskt att Carlos Gardel är från Uruguay.

Madrid – Eduardo Cuitiño har användt sig av metoder som Gauss kurva (s.k. klockan) för att ta fasta på att sångarens ursprung ligger i Tacuarembó, i norra delen av charrúa-landet.

Sannolikheterna och matematiken tillhör de senaste ingredienserna som har blandat sig i dispyten mellan Uruguay och Argentina om tangosångaren Carlos Gardels ursprung. Detta tack vare en märklig bok av Eduardo Cuitiño vars titel är: Gardel: den döde som talar.

I verket som presenterades denna vecka i Montevideo, argumenterar denne 36 årige professor i Sannolikhet och statistik vid Montevideos ORT universitet, att författaren och kompositören av “Volver” (Att komma tillbaka) och “El dia que me quieras” (Den dag då du älskar mig) enligt “sannolikhetslärans logik” föddes i Uruguay. Det förklarade han till nyhetsbyrån Efe i en intervju idag. Genom att analysera de fysiska dragen och att jämföra bilder försvarar han det faktum att artisten var produkten av en incest mellan hans farfar (i livet som hans far) löjtnanten Carlos Escayola och dennes förmodade dotter Maria Leila.

Det här är inte någon ny teori. Carlos Gardel stiftelses ordförande i Tacuarembó (Uruguay) Heber Moreira, förklarade för några år sedan att Gardel kunde vara produkt av en sådan händelse. Cuitiño utförde också detaljerade kalligrafiska jämförelser med diverse av Gardels dokument och skrifter och kom till slutsatsen att hans testamente där han själv befästade att han var fransman, i verkligheten var falsifierat. “Bokstävernas storlek och form stämmer inte. Dessutom är Gardels underskrift av kontinuerlig linje vilket det inte är i testamentet” hävdade professorn. Genom ett 200-tal sidor reviderade Cuitiño sångarens livs viktigaste händelser och jämförde tiotals bilder, officiella dokument, brev och skrifter under mer än två års arbete.

Verkets författare försvarar incestteorin tack vare “matematikens ofelbarhet”. Professorn satsar på den så kallade “Uruguayiska teorin” som poängterar att kompositörens ursprung ligger i Tacuarembó, 39 mil norr om Montevideo och han motsätter sig helt  den “fransyska” teorin som placerar ursprunget i Toulouse (Frankrike) och som försvaras av Argentina. En av de huvudsakliga tekniker som användes var Gauss kurva (s.k. klockan), en matematisk formel som normalfördelar fel.

Med hjälp av denna formel analyserade Cuitiño diverse fotografier på sångaren som liten och tillsammans med en liten flicka vars identitet han hävdar vara Francisca Franchini, dottern till Rosa C. Franchini som tog hand om sångaren under några år.  Genom att speciellt observera kroppsproportionernas skillnader mellan barnen fastställde författaren att den framtida sångaren sannolikt var 7 år och hon var 11 år. . “Genom att ta hänsyn till när fotot var taget (1894) mätte jag några skillnader mellan underarmarna och fick fram några klockor och därifrån kunde jag få fram några sannolikheter. Det mest sannolika var att Gardel kunde vara 7 år gammal och därför född 1887 som sonen till Carlos och Maria, spekulerar han.

I slutet av boken ber författaren till de myndigheter som gäller i Uruguay att tillåta genomföra ett DNA-test på kropparna från Escayola och Oliva som ligger i Tacuarembó för att definitivt kunna fastställa hans tesis. Enligt denna finns i Buenos Aires Gardelmuseeum “bevis i form av hårstrån på borstar och sångarens kläder” och därifrån “kan man få det DNA som behövs” för att jämföra med det från hans påstådda föräldrar. Författaren påstår att han inte vill konfronteras med Argentina utan vill försvara en “Rioplatensisk teori” framför den “fransyska”.

“Gardel var rioplatensisk (från Rio de la Plata). Han föddes i Uruguay och fick argentinskt medborgarskap. Han sjöng till Buenos Aires, stad som han älskade och också till Uruguay”, underströk han. “Tyvärr är hjärtana från Rio de la Plata i strid med varandra; det finns en Berlínmur i den här floden, en mental mur som skiljer Uruguay från Argentina”, tillade han. En separation som verkar lika odödlig som själva Gardel vars oförbyttliga röst för alltid släcktes i en oförväntad flygolycka i Medellin (Colombia) 1935.