Om fallet Assange och annat…

Salve hjärtevänner och MMM-läsare!

Har blivit taggad av en gammal vän på FB och ville gärna publicera texten här också. Det är värt att läsa och att lägga på minnet som en konstant komihåglapp för att förstå vad som händer. Vi är bärare av vår egen historia och därför är det viktigt att kunna analysera vad som hänt och se det som händer idag med perspektiv.

Av Dick Emanuelsson.

I en BBC-artikel från den 16 augusti, avvisade den svenska regeringen Ecuadors beslut att ge politisk asyl till Julian Assange. Bildt uppgav att regeringen som svar skulle ta hem sin ambassadör från Quito för ”konsultationer”. Enligt nyhetsbyrån AP karaktäriserade Carl Bildt Ecuadors beslut som ”oacceptabelt”.

– Vårt starka rättssystem och konstitutionella rättigheter garanteras alla och envar. Vi avvisar bestämt alla påståenden som påstår motsatsen, skrev Bildt på sin Twitter.

Men enligt Ecuadors utrikesminister Ricardo Patiño anser hans regering att risken för en utlämning av Assange till USA är överhängande.

Och det finns förmodligen starka skäl för den misstanken. För den som har ett antal år på nacken kanske minns när Carl Bildt under första hälften av 1980-talet bedrev en systematisk hetskampanj om påstådda sovjetiska ubåtar utefter hela den svenska östersjökusten. Sovjetiska miniubåtar sågs med jämna mellanrum till och med framför slottet och var ett potentiellt hot, inte bara mot kungafamiljens liv och leverne, vilket fick hela Östermalm att mobiliseras i demonstrationer, utan även den svenska säkerheten och nationens hela existens.

Olof Palme och den svenska socialdemokratiska regeringen hade ett bokstavligt politiskt helvete och kunde inte värja sig mot Bildts anklagelser om ”undfallenhet mot ryssen”. Dessa år av antisovjetisk hets hade också en nationell udd riktad mot alla sociala och ekonomiska landvinningar som svensk arbetarklass hade erövrat under ett sekel av kamp.

Men hur var det då med den nationella säkerheten? För dem som var med på den tiden eller som tog del av offentliggjorda hemliga dokument från USA lite senare, framgick det att Carl Bildt, efter nästan varje avslutat sammanträde i den så kallade Ubåtskommissionen, tog första plan till Storebror på andra sidan Atlanten och presenterade innehållet i kommissionens arbete och mål. Mången socialdemokrat tog ordet ”fosterlandsförrädare” i sin mun och det var också många från (s) som i privata samtal med Norrskensflamman gav allt stöd för tidningens kritik och avslöjande av Ubåtshetsen.

När nu Bildt förfäktar att Sverige har ett starkt och självständigt rättssystem så utgår han ifrån att svenska folket ha raderats ut på sitt minne. Staffan Thorsells bok “Sverige i Vita huset” beskriver tiden för när Carl Bildt 1983 åkte till USA och träffade officerare från Pentagon och State Department på strategiska toppositioner. Vad stod på dagordningen? Den svenska ubåtspolitiken. Enligt Thorsell lämnade Carl Bildt ut centrala hemliga uppgifter i ubåtskommissionen rapport som hade slutfört strax innan mötena i USA.

USA har inga vänner, bara intressen”, lyder ordspråket i Latinamerika. USA använder sig cyniskt men logiskt av ”duttiga idioter”. Och Bildt är en sådan men han är också ett frivilligt verktyg av egen ideologisk övertygelse. Han är överens om att det ska vara USA som ska vara Världspolis och som sådan måste drängarna bocka och lyda annars gör sig Husbonden sig av med drängen på ett eller annat sätt.

Så Ecuadors utrikesminister och Julian Assange har alla skäl att vara oroliga för att Assange ska komma att utlämnas av en regering där Bildt och de svenska Pittiyankies (ordval av Chavez) i folkpartiet, mer USA-vänligt och antikommunistiskt än den mest mörkblåa republikan, mer kommer att lyssna och lyda Pentagon än rådet från seriösa jurister och människorättsorganisationer.

Liberaler som i alla år har slagit sig för bröstet som ”pressfrihetens och yttrandefrihetens försvarare” bleknar bort och förvandlas till bödlar av densamma. Vem har inte hört högerns sarkastiska påståenden om att ”när det regnar i Moskva fäller svenska kommunister upp paraplyet i Sverige”.

Men inte för inte använde sig Göteborgs liberaler sig av halmhattar i en valrörelse på 1960-talet efter att de sett USA:s demokrater bära denna huvudbonad. Eller den gamle högerledaren Yngve Holmberg som lade sig till med en ”Kennedy-look” i frillan när John Kennedy var på modet hos svensk borgarklass och Östermalmsdamer.

”Borgare är borgare och ränderna går aldrig ur”, ha det gamla mottot hos svensk arbetarklass färskt i minnet, annars är risken stor att du hamnar fel och begår ett strategiskt misstag.

Så, inte allt är vad det ser ut att vara och inte allt vad som sägs är det som får höras och skrivas om. Det som hände i vår historia har vi en tendens att glömma och tyvärr utnyttjas detta medvetet för att lägga en slöja över verkligheten.