Ärlighet varar längst

Angående händelserna kring SFI-utbildningen då privata aktörer fanns skyldiga till rent bedrägeri på ett ansenligt antal miljoner direkt tagna från våra skattepengar och tänkta till att förstärka välfärden.

Från uttrycket ”det är synd att det ska vara på det sättet” till uttrycket ”det var på tiden att det gjordes något” kan det skrivas kilometervis med text. Jag kommer inte att skriva ens den första kilometern, vilket säger hur mycket mer som fortfarande måste skrivas om min framtidssyn förverkligas. Eftersom det också kan skrivas genom att förvandla goda och ädla tankar till verklighet.

Visst är det synd. Framför allt om alla dessa elever som nu får lida med omplaceringar, väntetider och långa, växande köer. Det är också synd om all den personal som i bästa fall ”tvingas ställas mellan två jobb” för en kortare tid och i värsta fall blir arbetslösa för en tid under vilken några till och med känner sig tvungna att sadla om i arbetslivet.

Det är faktiskt också synd att det hela behövde gå så långt innan det upptäcktes att fusket hade pågått under en så omfattande tid. Och det är också synd att många av oss lärare och personal som i någon mån kunde uppleva någon typ av regelbrott, i övrigt inte kände sig bereda att agera visselblåsare. Det hela hade kanske uppdagats långt tidigare om tillräckligt många hade kommit fram och påpekat.

Av egen erfarenhet känner jag mig nu lättad och jag kan inte förneka att en viss gnutta skadeglädje kryper in i mina tankar. Efter att ha arbetat i de berörda aktörernas regi i ett antal år kan jag påstå att det som hände inte alls är så förvånande för min del. En grupp av oss har sett -i ett och annat fall även påpekat- det som vi inte tyckte stod rätt till. Naturligtvis rann detta i sanden. Jag säger ”naturligtvis” för att det som idag uppdagades klart och tydligt visar att intentionerna inte har varit de bästa.

”För pengarna dansar apan” brukar vi säga i stora delar av den södra jordklotshalvan. Jag tror att ni förstår vad vi menar. Det är verkligen synd när vi egentligen inte har velat att någon alls gör det med våra skattepengar då de var -och fortfarande är- öronmärkta för att skapa en utbildning med kvalité- och skolresultatfokus för tusentals människor som sökt sig till Sverige i brist på andra möjligheter.

Samtidigt som denna stora förseelse har kommit till vår kännedom har vi nu börjat se ljuset i tunneln även om det kommer att kosta en hel del uppoffringar som många elever och en stor del av personal och ledningen förmodligen kommer att behöva stå för. Vi är hur som helst nästan där trots att en hel del flyttningar och omplaceringar återstår. Jag tycker att det är riktigt välkommet och jag vet nu också att det leder till att våra skattepengar kommer att komma till sin rätt i mycket större utsträckning än de har gjort hittills. Det har aldrig tidigare funnits ett bättre tillfälle att konstatera att ”lögnen har korta ben” och att ”ärlighet varar längst”.

Diskontinuiteten har nått sin kulmen

SFIS

Lagen om offentlig upphandling har visat en av sina värsta avigsidor när det i veckan annonserades att samtliga privata aktörer som den senaste upphandlingen för 2 år sedan fick SFI-uppdrag och som berör 1900 elever inte kommer att få fortsatt förtroende från Malmöstad. Istället blir det 5 helt nya företag som från 1 januari 2014 kommer att driva det projektet.

De som tar över är det nybildade bolaget John Bauer Kompetens som är en sammanslagning av verksamheterna inom vuxenutbildning i fem utbildningsföretag: Culinar utbildningar, Ultra Education, Novum, Drivkraft och Matpedagogerna och som aldrig har bedrivit SFI-projekt innan (konkursförvaltning har dessutom nyligen ägt rum och ett riskkapitalbolag har köpt upp hela konceptet); Hermods som tills augusti 2012 hade hand om ca. 450 SFI-elever men som på grund av brist på ekonomisk vederhäftighet stoppade kontraktet som skulle ha löpt ut i december i år (då undrar man hur de ska kunna klara sig när det faktiskt inte är första gången det sker plus att de har blivit stoppade en gång också); Alphace som är ett företag som fokuserar på coachning och arbete (ingen SFI där heller); Miroi som har haft SFI-utbildning några år och finns sedan 1991 med fokus på vuxenutbildning och Iris Hadar som riktar sig mot funktionsnedsättning och rehabilitering och som är de enda som har den kompetensen inom ramen för upphandlingen.

Inte nog med att eleverna vart fjärde år (vid något tillfälle vartannat) har slussats omkring mellan olika skolor och fått nya kamrater, nya böcker att läsa i, nya lärare som de inte kände och nya adresser att ta sig till som de kanske inte riktigt kunde känna sig bekväma med på grund av större avstånd eller dylikt, så blir det så nu att samtliga elever får börja om på helt nya skolor. Och som grädde på moset, som jag skrev tidigare, är det en och annan som aldrig har bedrivit SFI-utbildning innan samt någon med mycket dålig erfarenhet av samma projekt.

I Sydsvenskan från den 21 september står det följande:

Kommunalrådet Andreas Schönström (S) beklagar den här utvecklingen.

– Lagen om offentlig upphandling är väldigt, väldigt trubbig och ställer till det för oss. Vi har haft ett jättebra samarbete med de här privata aktörerna och allt det tvingas vi nu bryta. Det är väldigt frustrerande, säger Schönström.

Om det nu är så som Andreas Schönström säger, varför i hela friden fortsätter ni att ha den lagutformningen då? Är det inte dags att se över lagen? Är det inte dags att utreda genom en balanserad jämförelse mellan den kommunala verksamheten och det ständigt flaxande och många gånger oseriösa övertagandet av privata företag och rikskapitalbolag med osäkra utfall och förödande konsekvenser för många redan utsatta människor?

En annan aspekt av det hela är att tryggheten är som bortblåst för alla de inblandade. Och då menar jag alla vilket inte bara innebär eleverna själva, även om man kan betrakta dem som de viktigaste i sammanhanget, utan också projektledare, lärare, specialpedagoger, administratörer m.m. m. m. Jag menar den trygghet som det innebär att vara på en och samma plats under en rimlig lång tid för att kunna utvecklas och utveckla verksamheten; den trygghet som det innebär att inte behöva bekymra sig över hur det kommer att bli om 2 eller kanske 4 år igen, vad ska det bli av mig och mina kunskaper i den närmaste framtiden, kommer jag att hitta arbete vid nästa tillfälle, kommer jag att trivas i nästa skola o.s.v.

Min fråga är vad det finns för möjligheter för eleverna att känna att de verkligen är på väg någonstans i detta samhälle. Min fråga är vad det blir av pedagogernas möjligheter att bedriva ett någorlunda kontinuerligt och effektivt arbete för att försäkra sig om ett någorlunda bra utfall i elevernas samhällsmässigt förväntade resultat. Min fråga är hur vi ska kunna utveckla och behålla en hållbar utveckling inom det system som vi har idag http://www.gabard.se/?p=288 om vi fortsätter på denna linje. Till slut är min fråga också hur länge kommunen kommer att bara ta hänsyn till pengar och lärartätheten när det gäller att välja aktörerna.

Om man räknar med att det totalt ska de nya stora aktörerna gruppera drygt 90 lärare med lärarexamen samt de 60 akademiska poäng i svenska som andraspråk som krävs för att vara SFI-lärare så kan man fråga sig om de verkligen finns ö.h.t. i hela landet. Man skulle kunna uppskatta att i enlighet med vad JB kompetens lovar (100 procent lärarbehörighet och en enligt anbud passande lärartäthet) så skulle lärarlönerna hamna på ca. 12 tusen kronor i månaden för att det ska kunna gå runt. Kan man verkligen hoppas att de ska hålla vad de lovar, framför allt med tanke på hur andra riskkapitalbolagsägda företag har agerat förut?

Jag tror att beräkningsfaktorerna som upphandlingen baseras på för att välja fallerar någonstans. För att citera Sydsvenskan igen så säger Merits verksamhetsledare Hilding Åkerman följande:

– Jag tycker det här är en väldigt dåligt skött upphandling. Man fokuserar enbart på pris och lärartäthet och det inbjuder anbudsgivarna till att lova mer än de kan hålla.

Jag hoppas att Malmöstad har lärt sig av tidigare erfarenheter att det måste göras en kontinuerlig uppföljning av aktörernas agerande. Om inget annat kommer det att börja florera med “whistleblowers” som jämnt och ständigt kommer att ta kontakt med kommunen och berätta hur det verkligen ligger till. Det är också ett alternativ. Men förhoppningsvis vill inte kommunen att människor ska utsättas för en sådan fara som att plötsligt bli utan jobb på grund av att de avslöjas.

Då kvarstår frågan om vad de som är missnöjda just nu kan göra för att protestera? Jag hoppas på att folk ska ge sig ut på gatorna och skandera för rättvisan i det aktuella systemet. Är kommunen och företagen enbart ute efter ekonomiska resultat då är det dags att det hela förändras för det står redan skrivet i vår närmaste historia att det inte fungerar och idag har vi fått uppleva kulmen!

imagesCAHYFPNZ