Ärlighet varar längst

Angående händelserna kring SFI-utbildningen då privata aktörer fanns skyldiga till rent bedrägeri på ett ansenligt antal miljoner direkt tagna från våra skattepengar och tänkta till att förstärka välfärden.

Från uttrycket ”det är synd att det ska vara på det sättet” till uttrycket ”det var på tiden att det gjordes något” kan det skrivas kilometervis med text. Jag kommer inte att skriva ens den första kilometern, vilket säger hur mycket mer som fortfarande måste skrivas om min framtidssyn förverkligas. Eftersom det också kan skrivas genom att förvandla goda och ädla tankar till verklighet.

Visst är det synd. Framför allt om alla dessa elever som nu får lida med omplaceringar, väntetider och långa, växande köer. Det är också synd om all den personal som i bästa fall ”tvingas ställas mellan två jobb” för en kortare tid och i värsta fall blir arbetslösa för en tid under vilken några till och med känner sig tvungna att sadla om i arbetslivet.

Det är faktiskt också synd att det hela behövde gå så långt innan det upptäcktes att fusket hade pågått under en så omfattande tid. Och det är också synd att många av oss lärare och personal som i någon mån kunde uppleva någon typ av regelbrott, i övrigt inte kände sig bereda att agera visselblåsare. Det hela hade kanske uppdagats långt tidigare om tillräckligt många hade kommit fram och påpekat.

Av egen erfarenhet känner jag mig nu lättad och jag kan inte förneka att en viss gnutta skadeglädje kryper in i mina tankar. Efter att ha arbetat i de berörda aktörernas regi i ett antal år kan jag påstå att det som hände inte alls är så förvånande för min del. En grupp av oss har sett -i ett och annat fall även påpekat- det som vi inte tyckte stod rätt till. Naturligtvis rann detta i sanden. Jag säger ”naturligtvis” för att det som idag uppdagades klart och tydligt visar att intentionerna inte har varit de bästa.

”För pengarna dansar apan” brukar vi säga i stora delar av den södra jordklotshalvan. Jag tror att ni förstår vad vi menar. Det är verkligen synd när vi egentligen inte har velat att någon alls gör det med våra skattepengar då de var -och fortfarande är- öronmärkta för att skapa en utbildning med kvalité- och skolresultatfokus för tusentals människor som sökt sig till Sverige i brist på andra möjligheter.

Samtidigt som denna stora förseelse har kommit till vår kännedom har vi nu börjat se ljuset i tunneln även om det kommer att kosta en hel del uppoffringar som många elever och en stor del av personal och ledningen förmodligen kommer att behöva stå för. Vi är hur som helst nästan där trots att en hel del flyttningar och omplaceringar återstår. Jag tycker att det är riktigt välkommet och jag vet nu också att det leder till att våra skattepengar kommer att komma till sin rätt i mycket större utsträckning än de har gjort hittills. Det har aldrig tidigare funnits ett bättre tillfälle att konstatera att ”lögnen har korta ben” och att ”ärlighet varar längst”.

Uruguay 2013-2018: målet är “att göra” förändringarna

Salve hjärtevänner och MMM-läsare!

Den här gången vill jag ta mig friheten att tolka en längre text om utbildningen i Uruguay. Mitt mål är att så småningom också lägga det som ett inlägg i ett debattforum på Malmö högskolan. Jag tycker att det mest intressanta här är att observera hur litet politikerna och ideologierna har att göra med utbildningsreformer. Något att fundera över som modell, där man forskar och föreslår reformer inifrån utbildningsväsendet och inte tackar och tar emot förslag från enmansutredningar som politikerna som står på tur vill genomföra, många gånger utan minsta anknytning till vekligheten, verkstaden, golvet. Experterna är de som är på plats och det är de bort om allt för stor påverkan från politiskt tänkande och tyckande.

Kanada har länge varit ett betydande exempel vad gäller forskning och utveckling inom utbildningen. Det har CEIP (För- och Grundskolverket) i Uruguay uppmärksammat och därför bjudit in den kanadensiske professor Michael Fullan. Jag reproducerar här texten i en fri översättning från CEIP:s egen websida.

Den kanadensiske professor Michael Fullan, internationellt erkänd för sin forskning inom utbildningsreformerna, besökte vårt land för att delge konferensen “Pedagogik, teknologi och utbildningsförändring” (“Pedagogía, tecnología y cambio educativo”) och anmärkte vilka skulle vara de bästa arbetslinjerna till det framtida utbildningssystemet i Uruguay.

Professor emeritus Fullan från Ontario Institute for Studies in Education, Torontos universitet, hävdade att för att Uruguay ska kunna etablera den önskade utbildningsreformen mellan 2013 och 2018 finns det minst sex huvudbehov att ta hänsyn till: att räkna med klara målsättningar som studenterna ska uppnå, att ha tillgång till en större teknologisk och pedagogisk vidareutveckling av lärarkåren, att identifiera vilka praktiska implementeringar fungerar bra idag i skolorna, att nå en större spridning av de fungerande strategierna, att utveckla ledarskap och identifiera var och ens roll av de som deltar i utbildningen och förbinda hela arbetet till studenternas agenda.

Med andra ord är det enligt professorn, vars arbetsfokus ligger på förhållande mellan teknologierna och förändringarna, dags att övergå från idéerna till agerandet.

“För att nå en förändring i ett helt systems reformarbete behövs det avsiktliga politiker. Det är tid att göra och inte att studera. I Uruguays fall, efter att ha genomgått olika faser, är målet att göra så att förändringarna avsiktligen sker. En första fas var att implementera Plan Ceibal* då en dator per barn introducerades i skolorna. En andra fas var att bygga upp understödet. Nu, till 2013-2018 men framför allt till de två första åren, måste man fokusera på att etablera förändringen och ta ett stort och snabbt steg med hjälp av teknologin.”

Det påpekade Fullan som faktiskt var speciellt inbjuden av just Plan Ceibal.

Efter första dagen i paviljongen “Los robles” på LATU:s utställningspark där Fullan, författare av bl. a.  Att leda i en förändringskulturUtbildningsförändringens nya betydelser och Förändringens krafter, talade framför diverse auktoriteter från regeringen, skolverket och Plan Ceibal om utvecklingen av de individuella förmågorna, teamarbetet och passionen för yrket som nyckelkoncept för innovativa inslag inom utbildningen, deltog han i ett runda bords samtal på Institutet för Förbättringar och Högre Studier (Instituto de Perfeccionamiento y Estudios Superiores, IPES) framför mer än 250 skolinspektörer.

Under det här mötet, refererade Fullan till fyra exempel av olika länder där olika förändringsstrategier som han och hans grupp driver har gett positiva resultat. T. ex. Ontario, Kanada, som efter tre års arbete övergick från 800 till bara 87 skolor med dåliga resultat inom ramen för 4.000 institutioner med 2 miljoner studenter. Där förbättrades också läs- och skrivförmågan, engelskan och specialutbildningen med siffror som gick från 82% till 45%. Med olika procenttal men samma positiva resultat nämnde Fullan också Minas Gerais i Brasilien, kommunen Maipo i Chile och Staten Victoria i Australien.

 

“Här i Uruguay, om man arbetar med samma strategier i stor skala och inte utan svårigheter, kan man under tre år uppnå resultat med stor framgång” underströk Fullan inför en åhörarskara som följde honom under simultantolkning.

 

Det var många huvudidéer som forskaren föreslog till den omedelbara framtiden men det viktigaste budskapet är unikt och enkelt: det gäller ett mycket viktigt arbete som kräver kontinuerliga strategier och uppoffringar både av politisk och framför allt av utbildningsmässig karaktär.

Enligt Fullan, spelar utbildningen en nyckelroll i en vision av ett enat välfärdssamhälle, inte bara därför att det ökar systemets pålitlighet utan också därför att det genererar tydliga målsättningar som är lätta att förstå. Det är en utbildning som undviker förvrängningen och presenterar klartext över det som görs, utan att uttala negativa bedömningar är genomskinlig och öppen för förändringar.

* CEIBAL betyder “Conectividad Educativa de Informática Básica para el Aprendizaje en Línea” (Grundinformatikens Utbildningskonnektivitet för Linjär Inlärning). Det är ett projekt som startades 2007 som ett initiativ från den dåvarande presidenten Tabaré Vazquez och som syftade till att få varje barn och varje lärare inom grundskolan att få äga sin egen dator och lära sig att utnyttja den som ett utbildningsverktyg. Fem år senare hade även yrkesskolorna och gymnasieskolorna försetts med laptops för sina studenter och lärare. Projektet fortsätter att växa ännu idag.

För dem som vill läsa den spanska versionen finns den på följande länken.

http://www.ceip.edu.uy/index.php/prensa/1742-meta-hacer-los-cambios-fullan

Hoppas på någon typ av fortsatt samtal kring temat