Salve kära läsare!
Jag tar mig tid att skriva några ord i denna speciella dag som tyvärr har förlorat lite av sin ursprungliga karaktär. Den karaktär som lyfte upp kvinnokampen och uppoffranden för bättre arbetsvillkor. För att dessa kvinnor som gav sina liv för rättvisan inte ska glömmas måste vi gång på gång markera vad som egentligen gäller.
Det gäller klasskamp nu, precis som det gällde då och trotts att kvinnor kan anses ha kommit längre i takt med samhällsutvecklingen, är det långt ifrån jämlikhet och likvärdighet de har nått. Det här systemet har inget mer att ge. Detta måste vi ha som en levande tanke varje gång en 8:e mars uppdagas. Och just eftersom det fortfarande är kapitalismen som står överst och dikterar villkoren ska det vara närvarande i våra idéer att kvinnokampen och klasskampen går hand i hand.
Så länge klassamhället finns kommer vi att behöva gå hand i hand mot det orättvisa samhället, för socialismen som är det enda system som kan ge arbetarna möjligheten att äga produktionsmedlen, vilket ställer samtliga arbetande krafter i jämställd position i alla lägen. Det är först då kvinnorörelsen går i symbios med arbetarrörelsen.
Som tur är har vi idag fortfarande krafter som är villiga och kapabla att föra fram dessa idéer och de kommer sannolikt att finnas kvar tills denna kraftmätning slår över och visar vem som är historiskt ägnad att vinna.
Här nere får ni ett uttryck för dessa representativa krafter. För en 8:e mars att behålla minnet intakt och att bära det med sig framåt i kampen för ett bättre samhälle. För en 8:e mars som också ”firas” de resterande 364 dagarna under året. Läs och begrunda.